”Ögat” – en stor bordsskiva och ett långt inlägg!
Disclaimer: Virkesvalet, med sprickor & kvistar i överflöd är högst medvetet och önskat av kunden. Detta skall senare fyllas med epoxy!
Kort variant: Vi har gjort ett väldigt stort bord i ek, med en för oss helt ny metod – skarven mellan varje plank följer virkets ådring. Varje skarv är unik och framtagen för att passa just de två plank som skall ihop.
Lång variant: Jag läste James Krenovs bok ”The Impractical Cabinetmaker” för första gången 2015. Speciellt ett avsnitt dröjde länge i mina tankar. Krenov fogar ihop två bitar trä med en böjd skarv, får att få det att se ut som ett stycke. Han skriver att han klarade det men att han inte är säker på att han skulle vilja göra det igen. Det gör att man naturligtvis blir väldigt sugen på att försöka…
En av snickeriets första kunder har numera ett väldigt stort kök. Vilket kräver en väldigt stor köksö eller bordsskiva. Men kraven var speciella – vårt virke dög överhuvudtaget inte. Det skulle vara väldigt breda okantade plank, med massor av kvistar och sprickor, vilka kunden senare skall fylla med epoxy, dvs lite i samma anda som så kallade ”river tables”. Vi fick åka och hämta den sämsta ek vi någonsin har arbetat med och satte sedan igång.
Kunden ville ha raka kanter men undrade om man på något sätt kunde få svängda skarvar inne i skivan…..mina tankar gick direkt till Krenov. Förvisso skulle vi här inte försöka få alltihop att se ut som en enda stor bit ek (vilket vore aningen orimligt med en bordsskiva på 3×1,9m…) utan tanken var istället att varje plankas unika utseende skulle få lysa igenom i den färdiga skivan. Vi antog utmaningen!
När vi väl hade virket hemma blev steg ett lägga upp planken och känna in hur det skulle kunna se ut. Valet blev att låta de tre yttre planken på varje sida omgärda ett ”öga” i mitten. Viktigt för utseendet var att ögat inte skulle nå ut till kortsidorna och att den avslutande spetsen i varje änden skulle vara väldigt vass.
För den som gillar att snickra och fundera kring former vill jag speciellt gärna visa hur de två plank som omgärdar ögat också överlappar varandra. I den ena kortsidan ligger den ena plankan till synes över den andra – men i den andra kortsidan är det tvärtom! Svårare att åstadkomma än vad det kanske ser ut.
Tankar har också gått till orienteringen av kärnan på planken i limfogen. Normalt sett brukar jag växla orienteringen, tanken bakom det är att de individuella plankens vilja att kupa sig motverkas av planket bredvid som vill kupa sig åt andra hållet. Men efter att ha läst en artikel av Tage Frid i Fine Woodworking där denne menar att limfogar som kan fästas i mitten (i breddled) bör ha enbart kärnsidor upp – visserligen kommer skivan att spännas upp som en båge – men skruven i mitten kommer att hålla denna båge i schack och resultatet är en planare skiva. Den som lever får se.
På bild syns också hur vi på prov har fyllt en ihålig kvist med lamineringsepoxy (inte riktigt rätt sort, men fungerade som prov).
Det har inneburit en del utmaningar att hantera en så stor skiva (gissningsvis runt 150-175kg). Efter limning fick kanterna sågas med sänksåg och sen fräste vi bort 1mm med handvöverfräs innan det var dags för putsning. Praktikant-Siri använder släpljus och stor handslipkloss för en perfekt yta.
Ifyllning av epoxy, radiefräsning av kanter och ytbehandling utför kunden själv.
Imorgon hämtas bordsskivan. Det har varit ett mycket trevligt och utmanande projekt. Insatserna från både praktikant och gesäll har varit utmärkta. Viljan att med högsta precision och otroligt fokus på resultatet komma framåt och se hur det skulle se ut till slut var högst påtaglig i snickeriet. En fantastiskt inspirerande miljö att vara del av!
Lämna ett svar