Det händer ganska ofta att jag är stolt över mina kollegor. Oftast för att de är duktiga på att snickare, men ibland av andra orsaker.
Alexandra och praktikant-Josh hade i uppdrag att tillverka 2 nya sittbrädor till en bänk. Lite mer special än vad det ser ut vid en första anblick, med lite vinklar och anpassning till gjutjärnsstommen men ändå ett lätt och snabbt jobb.
De befintliga brädorna var målade i en turkos färg som tveklöst hade bidragit till att de ruttnat (ja inte kulören alltså!). Kunden önskade likadana, fast som håller bättre. Valet för oss blev då ek och linoljefärg, vilket beställdes hem.
Kraven på materialen var som vanligt höga. Eken skulle vara kvistfri (även om det skall målas så vill vi inte ha kvistar, det är alltid ett ingångshål för vatten) men det var ok med sk ”blixtar”, vilket vi normalt försöker undvika när träet ej ska täckmålas.
Efter tillverkning var första steget att grundolja med 130 graders kokt raffinerad linolja. Efter detta tyckte Alexandra att resultatet såg alldeles för bra ut för att målas över. En snabb överläggning resulterade i att vi tog en bild, skickade till kunden och slog dem sedan en signal. De höll med och nappade snabbt på förslaget, så istället för att stryka med linoljefärgen gick vi på med det första av 4 lager fernissa. Slutresultatet blev väldigt bra och jag tycker att det funkar bra med blixtarna på denna grövre utomhusbänk. Sista lager fernissa lades på tidigare ikväll och är inte torrt, när den är torr kommer den att vara mindre glansig.
Det enklaste för Alexandra hade såklart vara att bara utföra arbetet så som kunden hade bett om. Då hade vi sluppit lösa problemet med beställda färgburkar, sluppit ringa och diskutera frågan med kunden och helt enkelt bara gjort vårt jobb och haft ”ryggen fri”. Men så resonerar sällan Alexandra och så resonerar sällan Sliparebacken.
Lämna ett svar