Alexandra arbetar med bänkar i björk till universitetet. Bland annat tillverkas en typ av underliggare med ett antal frästa spår, där korsande spjälor skall fällas in. Förväntningar är , som vanligt, höga.
Ett av delmomenten var att snabbt, effektivt och med hög precision fasa alla kanter som syns uppifrån. Till saken hör att en del av underliggarna är väldigt små att hantera (de finns i två bredder och två längder) och att fasningen sker både på tvärs- och längsträ.
Efter en kort diskussion beslöt Alexandra sig för att putsa ändträsidorna i den horisontella kantputsen. Det innebär att hon slipper riskera bränningar, putsränder går längs träet, bitarna är enkla att hantera, ingen risk för vare sig fnas eller urslag (då hon putsar med bandet gående mot ändträet) och med hjälp av en enkel mall så blir alla hörn exakt lika, oavsett längd eller bredd på biten. Det fungerade perfekt.
MDF-biten till vänster bestämmer vinkeln och plywood-biten till höger bestämmer hur djup fasen skall bli. Notera ”fingret” som sticker ut på plywoodbiten till höger, den är så lång för att både breda och smala bitar skall kunna fasas till samma stopp.
Viktigt att tänka på är att undvika att mata in trä mellan ett anhåll och bandet. Med anhållet på ”putssidan” riskerar man inte att fasta med fingrarna eller att biten självmatar in i bandet.
För långsidorna blev det istället handhyvling. Att bitarna var korta samt hade urfrästa spår gjorde det olämpligt att fräsa på vertikalfräsen. Men med ett enkelt och välfungerande stöd för hyvelns kant var det lätt att med utmärkt resultat hyvla bitarna till en fas som matchade med fasen på ändträet.
Utmärkt jobb Alex!
Lämna ett svar