På eftermiddagen har det förberetts en limning av ett sprucket bordsben. Det är en gammal spricka som (med väldigt dåligt resultat) har varit limmad tidigare. Steg 1 har alltså varit att ta bort gammalt lim så att det nya, Titebond extend blir det, har möjlighet att fästa. Ett svårare jobb än man kan tro, då det är viktigt att man bibehåller bra anläggningsytor.
Tyvärr har ytbehandlingen spruckit och flagnat loss precis i brottet, vilket syns som en ljus linje. Men anläggningen är mycket bra, bitarna livar perfekt och jag tror att vi kommer att kunna åtgärda det estetiska med gott resultat efter limningen.
Nästa steg är att lista ut hur pressen ska kunna appliceras, helst vinkelrätt mot brottytan. Eftersom benet är rundat och välvt åt alla möjliga håll på båda sidorna så krävs en del tankearbete och några för ändamålet tillverkade tvingklossar. På bilderna syns torrpassningen av den tänkta limningen.
Viktigt är att klossen pressar på benet på en yta där benet inte kommer att få märken (dvs undvika svaga kanter) och där presskraften kommer i rätt vinkel i förhållande till brottytan.
I botten ligger en ”vagga” som benet vilar i. Notera att vi har sågat ett spår i botten av ”V”-urtaget för att vara säkra på att pressen hamnar på ytorna och inte på kanten av benet. Vaggan agerar också mothåll till den ena av spännklossarna. Observera att punkten där vaggan ligger emot benet är till höger om punkten där tvingen ovanifrån spänner om vaggan. Det kräver att vaggan är kraftig och att den har kontakt mot benet på fler ställen (vilket den har i andra änden, vid benets fot).
Den lilla spännklossen i bok består av ett borrat hål, 30mm vars kanter är fasade och sen har jag med hjälp av en rak slipmaskin ”skulpterat” hålet till en oval som trycker på rätt ställen och där spetsen på benet inte är utsatt för tryck. Egentligen borde denna kloss också vara i furu, bok är onödigt hårt och ökar risken för märken. Men med god passning så tror jag att det går bra ändå.
Spännklossen längst ut är bandsågad och därefter tillpassad på vår vertikala profilbandputs. Det krävde ett antal tester för att få en bra anläggningsyta mot det kraftigt rundade benet.
Observera att ovansidorna (dvs där tvingen kommer) på respektive spännkloss är vinklade för att undvika att tvingen hamnar snett och på så vis drar fogen i sidled. Det är en mycket viktig och ofta förbisett element. Speciellt när man har lim på är det risk att bitarna glider om inte tvingen pressar rakt.
Spännbanden är bara till för att benet ska ligga kvar i vaggan och inte välta när vikten av tvingarna adderas till vänster.
Anläggningsytorna tejpade och klädda med lite trasor för att minska risken för märken på benet.
Även ordningen för att spänna fast är viktig. I detta fallet börjar jag längst till höger med att hårt tejpa ner spetsen. Därefter närmsta tving och till slut tvingen längst till vänster. På så sätt ”skyddar” tvingen till höger tejpen från att lossa när jag spänner tvingen till vänster, vilket lätt blir resultatet om det finns den minsta ”gungbrädeeffekt”.
Är du sugen på att nörda ner mer kring tvingar och tvingande? Varmt välkommen på vårt (gratis) seminarium i ämnet 14 september!
Lämna ett svar