Imorgon har Rasmus från TAU Learning möbelsnickarskola i Malmö varit hos oss i 6 veckor. Förutom att snickra, städa, få läxor, måla, hantlanga och på övriga sätt hjälpa till med alla uppgifter som förekommer på ett litet snickeri så har han också fått ett eget projekt som han har jobbat med på lediga stunder!
Till vår vertikalfräs har vi ett antal profilstål för TB90 och OMAS kuttrar. För att snabbt kunna få en överblick så har jag tillverkat en insats i en utdragbar låda där de kan placeras i fack. Den var nog bara 1 vecka gammal när jag insåg att alla stål inte fick plats….Så Rasmus fick i uppgift att tillverka en kopia.
Botten är MDF, avdelarna är 4mm björkplywood. De borrade hålen är till för att göra det lättare att plocka upp stålen, antingen uppifrån eller genom att man sticker igenom ett finger underifrån och puttar upp stålen.
Med uppgiften medföljde (högst medvetet) inte så mycket instruktioner. Förväntningarna var höga, måtten skulle hållas, urslag och flisor i plywooden var ej ok, hålen skulle vara snyggt försänkta etc. Men jag stod till förfogande som bollplank efter att Rasmus själv hade fått fundera på lösningar, vilket han gjorde på ett utmärkt sätt.
För att få spår med plan botten använde Rasmus en klyvklinga med raka tänder. Det gör att plywoodväggarna står bra med maximal limyta. För att få bra tryck på hela skivan och därmed ett jämnt djup på spåret så använde Rasmus en hyvlad regel med spännare i varje ända. Omständigt, men då blir det bra. Förflyttningen av anhållets materialstopp gjordes med tillsågad bit i MDF (efter att noga ha tänkt över hur klingans bredd påverkade hur långt man ska flytta anhållet etc, lätt att gå bort sig här).
Rasmus konstaterade att plywooden som skulle vara 4mm i verkligheten var ca 3,8. Han valde därför en 3,5mm klinga och körde sen remsorna försiktigt genom underputsen ett par gånger för perfekt passform, det fungerade väldigt bra.
Vid limningen krävdes framförallt ett jämnt tryck. Extra skivor och ovanpå det reglar som fördelade trycket blev lösningen. Limmet blev Casco 3326, vanligt vitlim.
En av de svåraste utmaningarna var att, efter att de första plywoodbitarna hade monterats, såga nya spår vinkelrätt mot de gamla, dvs genom de ilimmade plywoodremsorna – utan att det fick flisa ur i dessa! Det hade varit svårt med vilken typ av klinga som helst – men med ett klyvklinga var det en utmaning som krävde att det tänktes till! Rasmus insåg att det krävdes något på baksidan av plywooden som hindrade urslag. Tejp kom han fram till var för svagt. Lösningen blev istället att såga till perfekt passande remsor av MDF. Inte för tight och inte för löst. Dessa tejpades sedan fast för att inte trilla av i klossform efterhand som snitten sågades. Rasmus valde en MDF som var tjockare än höjden på den utstickande plywooden, så att hela paketet stod på MDFen och inte på de ömtliga plywoodremsorna. Därefter gick det bra att såga med väldigt fint resultat.
Sen var det dags att justera med stöthyvel, borra hål och försänka och bryta kanter. Betydligt enklare även om det tod sin lilla tid.
Mycket bra jobbat Rasmus! Skickligt, noggrant och med stor förståelse för utmaningarna och kreativitet i lösningarna!
Lämna ett svar