Fortsättning med lötade fönsterbågar – inklusive misstag och lärdomar!

De två lötade fönsterbågarna till ett av våra skånska herresäten skall kopplas och få bärgångjärn imorgon.

Jag har varit lite dålig på att uppdatera under resans gång, men här kommer lite bilder.

Bågarna är lötade av kärnvirke för maximal styrka och formstabilitet. Limmat med 2K D4-lim. Normalt sett fanerar jag utanpå en lötning, men i detta fall så blir det inte så, vilket stället lite högre krav på utseendet. Samtidigt så är det ett fönster och inte en möbel vilket betyder att lite andra värden kommer i centrum.

Bitarna limmades på tidningspapper (för att det ska gå lätt att ta bort senare) mot en mall och frästes därefter med kullager mot mallen. Första omgången, vilket ska bli innebågen, så var passformen på lötarna förvisso perfekt men när jag spände ner med tvingar så gled skikten något, de klämmor som jag använde för att hålla ihop fogarna fungerade fint vid torrpassningen men med limmet mellan lagerna av trä så gled det lättare. Ny lärdom, det finns alltid mer att lära sig….Två glipor tätades med kil, se bild. Nästa båge så sköt vi fler dyckert (givetvis utanför mallen) vilket höll allting bättre på plats.

Dubbelt tidningspapper gjorde det lätt att dela bågen från mallen. Sen lite lätt hyvling för att bli av med resterna av tidningspappret. Skulle varit klokare att undvika två stora färgbilder ner mot träet dock…Det finns alltid mer att lära sig…

Eftersom bågarna var rundade så kunde vi inte använda våra vanliga fräsverktyg för profil och kontraprofil (de hade dessutom en speciell profil som vi inte hade stål för ändå). Lösningen blev pragmatisk – förskjuten tappskuldra bara på utsidan, så att det inte blev något ändträ i kittfalsen, vilket givetvis är helt otänkbart. På insidan spelar det ingen roll rent tekniskt så där valde jag att fräsa profil i efterhand och skära ut profileringen i hörnen för hand. Profilen kördes med tre omgångar med handöverfräs med kullager, skivfräs och radiefräs. Blev en hel del räknande innan det blev rätt.

Hörnen är dragborrade med pluggar som är fyrkantiga i ena änden och runda i andra. De sitter i spjärn och kommer alltid att arbeta för att hålla ihop fogen. Den fyrkantiga änden skär in i träet och håller pluggen på plats. Spännbitar med utborrade hål för pluggen möjliggör att jag kan få press runt tapp/slits samtidigt.

Vid fräsning där medträ möter motträ kan man lätt råka ut för intressanta fenomen. Som synes på bilden så blir det brännmärken så fort jag gick över i medträet vilket beror på att jag har matat väldigt sakta från vänster över motträet för att inte få urslag. Motträet får en sämre yta (som löses med slippapper) men bränner inte, vilket medträet gör. En lösning hade varit att sänka varvtalet något när jag kom in i medträet eller mata fortare. Jag matade fortare men jag slapp inte brännmärken helt. Dock lyckades jag undvika urslag i motträet vilket var viktigast. Brännmärken är förhållandevis lätta att slipa bort. Kontrasten motträ/medträ är dock väldigt tydlig och intressant.

Notera att träet i understycket och nedandelen av sidostyckena alltid har stående årsringar, av stor vikt för att få en båge som håller under lång tid.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *