Idag var det dags för mig att tillverka underredet på bilden. Den skall senare kompletteras med en stenskiva. Europeisk ek, rak och avskalad design, ritad av kunden.
Utan att förhäva mig vill jag påstå att det är ett rutinjobb. Raka enkla former, fogar i 90 grader. Samtidigt vill jag vara försiktig med summariskt kategorisera jobb som enkla – om man tycker det så är det ju bara att göra jobbet på halva tiden för att få sig en utmaning! Och kraven på precision, perfekta ytor, virkesval (allting är taget ur samma planka för matchning av färg, ådring, rörelse osv) är naturligtvis höga. Men kanske kan jag beskriva det som ett jobb som händerna gör på egen hand, momenten och lösningarna är välkända.
Reflektion 1 är att det, oavsett svårighetsgrad, är fullständigt fantastiskt att få lov att göra så här trevliga saker på sitt arbete! Att arbeta med massivträ och tillverka möbler till människor som verkligen uppskattar det är otroligt lyxigt. Att dessutom få betalt under tiden känns, fortfarande, efter tio år med eget snickeri, lite overkligt…
Reflektion 2 är att jag undrar om jag ibland tejpar mer än jag snickrar! Som bekant är bra tejp lika viktigt som en bra såg:)
Lämna ett svar