Det är alltid många val och övervägningar som skall göras. Idag tänkte jag skriva om hur vi resonerar kring glaslister och material för dessa. Glaslister är trälister som sitter på utsidan av en isolerkassett och håller fast denna mot fönsterbågen.
Sista jobbet för eftermiddagen blev att ta fram ämnen till just glaslister. Efter hyvling skall de smygas (dvs hyvlas i vinkel), putsas, kapas till och sen ska det borras och försänkas för skruv. Ja, innan oljning med 130 graders linolja samt grundfärg och täckfärg med linoljefärg alltså.
Till glaslister använder vi kärnvirke av ek utan sprickor eller kvistar. Detta gäller även i furufönster. Eken är förvisso betydligt dyrare än furun, och ännu dyrare blir den när man kompromisslöst skär bort all ytved. Men valet är ändå givet.
Eken har högre motståndskraft mot mekaniskt slitage (vilket i och för sig inte är så viktigt för glaslister) men framförallt så är ek klart motståndskraftigare mot röta än furu. Observera dock att vare sig yvteden hos furu eller ek är beständigt mot röta – rötbeständigheten finner man endast i kärnvirket. Här finns gott om utrymme för missförstånd. Att bara välja ek eller furu till ett fönster och sen vara nöjd räcker inte. För att få riktigt bra rötskydd krävs också att det är just kärnvirke, åtminstone på utsidan där risken för röta finns. Dessutom skall det vara stående årsringar.
En annan aspekt är att trots att eken är betydligt dyrare än furun så är påverkan på totalkostnaden för fönstret inte så hög. För oss som bara tillverkar i väldigt små serier blir ställkostnad och arbetstid de helt dominerande delarna av totalkostnaden. Virkespris och kostnad för beslag, färg etc spelar en väldigt lite roll, vilket innebär att vi genomgående väljer den högsta kvaliten. Vilket innebär tex kärnvirke av ek, rostfria skruvar och bra linoljefärg.
Lämna ett svar