Alexandra arbetar med ett projekt i valnöt där det skall skarvas ändträ. Kraven är väldigt höga, vilket ställer mycket höga krav på kapningen av bitarna. Vår justersåg sågar väldigt exakt, men här kände vi ändå att vi ville dubbelgardera oss. Finns det ett litet fel i vinkeln på klingan eller inställningen av kapanhållet eller lutningen på justerbordet så dubblas detta när man sågar båda bitarna som vanligt, dvs till vänster om klingan.
För att undvika detta tillverkade Alexandra med hjälp av praktikanter ett extra långt kapanhåll som spänns fast utanpå det befintliga och sträcker sig ut på högersidan av klingan också. På så sätt får vi den stora fördelen av att en bit kapas på vänster sidan om klingan och den andra på höger sida om klingan, vilket gör att ett eventuellt vinkelfel mellan bitarna tar ut varandra och vi får en perfekt och rak skarv. Förutom tvingarna som håller anhåll och bitar vi sågar så monterades också en spillbit plywood som ett klingskydd när det vanliga fick höjas ur vägen.
Detta är ett typiskt exempel från när möbelsnickeri i det lilla sammanhanget hos oss skiljer sig från de stora fabrikerna. För oss som tillverkar enstyck eller väldigt små serier så handlar arbetet alltid om att bitarna skall relativt varandra vara perfekta. Fogarna måste vara perfekta och bitarna anpassas till varandra. Passar allting är vi hemma.
I ett större sammanhang jobbar man istället med en absolut precision – dvs delarna skall tillverkas mot mått och man har en tillåten avvikelse, tolerans, inom vilken mått, vinklar etc måste ligga. Detta är givetvis väldigt mycket mer effektivt i en stor produktion men otänkbart hos oss – vi har varken möjlighet att mäta sådana serier, eller något intresse – vi strävar ju bara efter den perfekta fogen.
Lämna ett svar