Gustav har nu varit hos oss i tre månader. Han har gjort en stark insats, arbetsvillig, flitig och intresserad av att lära. I fickan har han en väl tummad anteckningsbok – i den skrivs det inte bara ner läxor och svar utan alla snickerirelaterade diskussioner/förklaringar/teorifrukostar hamnar där. Borde kunna bli en bok så småningom:)
På Sliparebacken skyndar vi långsamt med att köra maskiner för praktikanterna. Dels för att jag vill veta exakt vad de kan och hur de arbetar innan jag tycker att det är ok att de kör maskiner. Dels för att jag anser att det är så mycket annat som är viktigare att lära sig först. Om vårt tänk, förståelse för trä, eggar, verktyg. Om kvalitet, resultat, förväntningar och egenkontroller.
Men givetvis måste det tränas med maskiner, mycket, så småningom. Och med undantag av lite pelarborrande med förinställd maskin började Gustav idag med den första – långbandsputsen.
Objektet är några bordsskivor i ek. De är rejält snedvuxna, vridna och kvistiga. Det är från en ek som kunden själv har fällt på sommarstugetomten, därav virkesvalet. Det kvistiga virke ställer extra höga krav på den som putsar, då de hårda kvistarna lätt blir högre än det omgivande, mjukare, längsträet.
Tekniken är till synes enkel…rita ut med blyerts, putsa av den med jämnt tryck, rita ut igen. Många gånger blir en nybörjare ivrig och trycker för hårt för att bli av med en lokal urrivning och så har man en grop. Det duger inte, utan det är en metodisk och genomtänkt strategi som gäller.
Det är en maskin som kräver mycket träning. Handlag och känsla är A och O för ett bra slutresultat. Vi gick igenom säkerhet och regler väldigt noga, förklarade och visade teknik och sen var det dags att börja. Det blir timmar av putsande där han i lugn och ro lär sig maskinen och hantverket utan att bli störd. Lite tips i pauserna och sen på det igen.
Hittills har det gått mycket bra utan några gropar eller andra problem. Slutresultatet får vi inte förrän imorgon, men jag har goda förhoppningar!
Lämna ett svar