Ibland känns det som att det finns olika läger gällande möbelsnickeri. Antingen arbetar man med handverktyg eller så jobbar man med maskiner.
På den professionella sidan är maskiner i det närmaste helt dominerande. Hos de som hobbysnickrar är det mer blandat. Mycket av känslan av olika läger kommer från USA där det är en lite större grej än här att skilja på ”unplugged woodworking” och arbete med maskiner.
Men just denna fråga, att göra skillnad på finsnickeri utfört med maskiner eller handverktyg, är något jag aldrig har förstått. Hos oss har vi det enkelt – vi strävar efter att nå det bästa resultatet vi bara kan. När det är klart vad vi vill åstadkomma så väljer vi den metod, med handverktyg eller maskiner, som ger oss bäst resultat. Om två metoder ger samma resultat väljer vi den som är snabbast.
Det resulterar oftast i att vi väljer en maskin. Men långt ifrån alltid. Speciellt när det, som vanligt, handlar om enstaka möbler eller väldigt små serier så kan ett handverktyg vara rätt val. För det mesta blir det maskiner först och handverktyg till sist.
Ibland en hyvel för att skapa en fin yta eller trimma in någonting. Eller en sickel för samma ändamål. Det blir i princip alltid slutputs med slippapper för hand – hur många slipmaskiner vi än har så är det ingen gör slutputsen så bra som för hand.
Men oavsett vilken metod vi väljer så ser jag ingen motsättning alls mellan att hoppa mellan handverktyg och maskiner. På bilden syns karmen till en ekdörr som jag jobbar med. Ovanpå ligger ett av mina favoritverktyg, en sickel med riktigt hårt stål. Ett billigt verktyg, men oumbärligt. Att jag väljer sickeln för att fixa till ytan efter fräsning av falsen är lika naturligt som att jag väljer maskiner för att rikthyvla, planhyvla och fräsa falser, tappar, slitsat, profiler och kontraprofiler. Jag ser absolut ingen motsättning i det.
Lämna ett svar