Idag har vakuumpressen varit igång. Jag fanerar paneler till en dörr. Tanken är att faneret skall vara slätt och avskalat, det är inte det som skall dra blickarna åt sig.
Trots det blir det fanering för hand. I allmänhet är det bara i specialfall tex med rundade ytor, extra höga krav på fanerets utseende eller krav på egensågat faner (då från samma bitar som massivträet vi använder i möbeln) som vi fanerar för hand.
Anledningen är att vi fanerar för hand denna gång är att vi för maximal hållbarhet på dörrbladet vill använda Tricoya, en MDF gjord på Accoya och med extrem tålighet mot röta. Den går inte att jämföra med klassisk exteriör-MDF utan är på en helt annan nivå. Men den finns inte att köpa färdigfanerad. Så för att få både en tjockt och tåligt faner samt en extremt tålig bärare blev valet att själv fanera på Tricoyan. Själva limmet är Casco 3336+3346, dvs tvåkomponents D4-lim godkänt för fönster och dörrar. Det har många likheter med ett vanligt vitlim och fungerar i allmänhet utmärkt för fanering.
Faneringen sker i vakuumsäck, vilket är väldigt smidigt för mindre bitar. För större bitar använder vi vår fanerpress, men med en sådan har man nackdelen att man måste ha material direkt ovanför alla (i vårt fall fyra) kolvar, annars är det risk att man med kolvarna böjer bordet snett. Det betyder att det blir mycket extra jobb att limma i fanerpress om man har för små bitar. Jag har sett tillräckligt många böjda bord på fanerpressar för att aldrig ta den risken.
Jag skulle säga att jag är väldigt, väldigt noga med att ha exakt lika tryck på alla kolvar. En mer ärlig person hade nog sagt att jag är aningen manisk…
Lämna ett svar