Ni som följer sidan här vet att jag återkommande tjatar om hur otroligt viktigt det är att använda rätt virke. För att få fönster som håller så måste alla utsatta ytor vara av kärnvirke! Det räcker inte att delar av plankan som används har kärna i sig. Ytveden på furu är ej rötbeständig (detsamma gäller för övrigt ek).
På bilden nedan, som vi fick låna av Rolf Hägglund, syns problemet extremt tydligt. Detta är en bit furu, sågad till ved, som legat ute ett halvår. Kan du se var ytveden slutar och kärnvirket börjar?
Tyvärr visar bilden också ett annat problem. Andelen kärnvirke är väldigt liten. Efter att man har sågat bort märgen, som ej är användbar, blir det väldigt lite användbart kärnvirke kvar. Det har att göra med att träden inte står kvar tillräckligt länge i skogen innan de fälls. En fura växer på höjden i storleksordningen 100 år. De närmaste 30-40 åren efter det växer andelen kärnvirke till sig rejält. Om avverkningen sker för tidigt får man ut mycket virke, men väldigt lite kärnvirke.
Sammantaget innebär det att kostnaden för virke för fönster lätt underskattas. Om man är strikt på att enbart använda kärnvirke för utsatta delar så innebär det att enormt mycket virke försvinner på vägen (ibland kan det naturligtvis användas till annat) För tex ek och framförallt lärk så är det väldigt mycket mindre splintved och en mycket större andel av virket går att använda.
Lämna ett svar