Helgen har varit full av stolsnickrande för Jesper. Det är många nya och svåra moment. Det krävs lösningar som jag inte omedelbart har svaret på (inte för att jag hade sagt det till honom rakt upp och ner i vilket fall….) och vi får resonera mycket och väga möjliga lösningar mot varandra. Perfekt helg-göra.
Lösningarna måste ge ett bra resultat rent tekniskt. Ännu viktigare är att de är säkerhetsmässigt bra. När dessa två krav är säkerställda så tittar Jesper efter vad som går snabbast (snabbast är kanske inte riktigt rätt ord för att tillverka möbler men ändå!).
Jesper suger i sig och lär sig massor. Med ett större intresse för att förbättra sig som snickare än någon annan jag har träffat så är det inte förvånande.
I helgen har det handlat om att börja bearbeta de skiktlimmade formerna. De två största limningarna skall delas på mitten, de fyra mindre skall bara sågas rena uppe/nere så att de kan putsas i bredbandsputs sen.
Jesper började med de mindre formerna. Föra förvånande var inte alla faneren exakt i samma höjd (även om det ändå blev väldigt bra på de mindre formerna) och det hade han räknat med. Men det blev ändå en bra plan botten – limmet hade runnit ut och ”gjutit” en plan yta vid de faner som låg för högt.
Efter testande, resonerande och diskussion (bland annat kring brister på klyvkniv när man kör djupt med klinga i vertikalfräsen) så blev lösningen att vi körde för hand mot ring (ej kullager) i fräsen.
Steg 1 blev att öka storleken på bordet, vilket gjordes med en stor melaminbelagd skiva som skruvades med försänkt maskinskruv i bordet. Så långt som möjligt vill vi att bitarna ligger på bordet utan tipprisk och att de helst inte passerar några kanter alls.
Vi körde många omgångar, ca 10mm djup i taget. Slutade när vi hade ca 10mm kvar, vilket togs med japansåg och sen hyvlades med stöthyvel. Helt odramatisk och smidig fräsning.
De större formerna är betydligt mer komplexa. Hade det varit ett jobb till kund så kanske vi hade lämnat bort sågningen till någon med ett liggande bandsågsverk. Nu såg jag istället ett utmärkt tillfälle till att träna på vertikalfräs-tänk.
Nu skall det dock sågas betydligt djupare och vi får inte in en tillräckligt stor sågklinga i utsugshuven. Jesper började därför med att tillverka en mallring i plywood. Den monteras på rätt höjd (nära klingan så att det inte blir snett tryck) och rätt djup i förhållande till klingan. För varje omgång man sågar flyttar man mallringen bakåt och får på så vis ett större sågdjup. För att flytta den så har basen i MDF avlånga hål som maskinskruvarna sitter i.
Tanken är att utnyttja matarverket, dock bara med 1 hjul så att vi har möjlighet att svänga och följa formen på stolen. Matarverket ger oss ett bra konstant tryck och håller framförallt våra händer borta från klingan.
Innan vi kunde köra så jämnade vi av det värsta med en elhandhyvel. Inte så ofta vi använder en sådan, men ibland är de bra!
Lite testkörning nu på kvällen visar sig att det är lättare sagt än gjort, det kräver en del handpåläggning för att få ämnet att lägga mot mallringen genom alla svängar. För att göra det lite lättare för oss byter vi den stora mdf-skivan (som utgör skydd för våra händer om vi skulle få ett kast eller få något hjärnsläpp) mot en genomskinlig plastskiva. Med bättre sikt blir det lättare att styra rätt.
Planen nu är att fortsätta testningen med matarverket (alltså utan klinga) bara för att se att vi har ett tillräckligt bra samspel och lyckas få ämnet att ligga emot hela tiden. Planen är att såga imorgon och då ca 10mm djup i taget. Vi sågar fram till det är ca 15-20mm kvar, som får tas för hand. Matarverket trycker hela tiden på dessa 15-20mm, så vi riskerar inte att matarverket trycker ner ämnet i sågklingan.
För er som är oroliga – ni kan vara helt lugna! Så snart Corona-pandemin är över så skall jag personligen se till att Jesper inte spenderar (hela) helgerna snickrande! Det är mycket klubbande och krogrundor att ta igen!
Lämna ett svar