Idag var vi för ovanlighets skull ute och monterade. Vi har tillverkat trappnosar till en gradäng samt profilerade golvsocklar. De är i ek, med egenblandad bets för att passa till befintlig inredning. Det är till en hörsal på universitetet.
Jesper kör golvsocklar, jag kör trappnosar. Kapsåg och verktyg uppmonterade centralt i rummet. Arbetet flyter bra, arkitekten får bilder på hur vi löser lite special-möten (bland annat sockeln med fas på som syns på bildern) och är mycket nöjd med det.
Jag står och kikar på ritningen samtidigt som jag observerar Jesper när han jobbar. Ordning, reda och fokus som vanligt. Han sågar en golvsockel, går och testar, men den är något lite för lång.
”Jag var lite orolig där, hade känts lite som en chansing om den hade passat perfekt på första försöket” säger jag till honom. Han tittar på mig och svarar, ungefär som om jag hade frågat om han hade tänkt sparka på några kattungar när han kom hem ikväll: ”Jag gör inte så. Föredrar att smyga mig fram.” # snickarpassion
På bilden syns hur Jesper löste att befintligt foder hade en fasad kant (uppskattningsvis 10grader, lite svårt att se på bilden) gentemot golvsockeln, som dessutom var tjockare än fodret. Snittet är bara betsat på bilden, får bli klarlack imorgon.
Lämna ett svar