Snickeri och att snickra är stort och viktigt för mig. Jag har hittat rätt och gör precis det jag vill i livet. ‘Find something you love to do and you’ll never have to work a day in your life.’ – typ.
Men att snickra är inte bara något jag gör lite sådär för att jag tycker att det är kul. Jag fokuserar hårt på att förbättra mina svagaste sidor och att förfina mina starkaste. Jag ser det som viktigt och givande att bli den absolut bästa snickare jag kan.
Med det sagt har det ändå kommit in fler intressanta aspekter i mitt arbete de senaste åren. Sen jag har fått kollegor på snickeriet har det blivit en extra sporrande dimension att se dem utvecklas. Att se hur en svår uppgift flyter lättare och lättare eller hur ett tänk kring snickeri etableras.
Grundförståelse för snickeri, trä, verktyg och maskiner är otroligt viktigt. Vi tillverkar inga serier utan enstycksarbeten, ofta med speciallösningar. Det betyder att vi inte har några färdiga scheman för hur vi ska tillverka våra möbler eller i vilken ordning eller med vilka metoder vi ska nå våra mål. Vi får använda tidigare erfarenheter för att hitta rätt.
Vilket leder oss till en av dagens arbeten. Jesper har tillverkat ett antal olika lister i björk. De skall monteras på en slät skiva med mässingsskruv. För att vara säker på att vi, även över tid, får trycket från skruven på kanten av listen (så att det aldrig blir någon glipa) så vill vi ta bort material på baksidan. Jämför hur baksidan på en golvsockel eller ett foder ser ut. Eftersom även ändträet blir synligt måste dock urtaget stoppas innan änden på listen.
Listerna (i alla fall en del av dem) var för långa för att vi skulle kunna fräsa med stoppklossar fästa i vertikalfräsens anhåll. Anhållet kan såklart förlängas, men tiden och energin som vi har möjlighet att lägga ner på baksidan av en list är naturligtvis begränsad.
Jag föreslog Jesper att ställa in sinkmaskinen (för som vi alla vet kan den göra allting;) ) och med hjälp av tryckluftsbalken klämma listerna, fräsa ur, vända och fräsa ur andra halvan. Han nickade, gick o hämtade bitarna och stod o vände och vred på dem ett litet tag. Sen frågade han vad jag trodde om att istället köra dem på vårt fräsbord. Det har ett långt anhåll, så stoppklossarna skulle inte vara något problem. Jesper valde sen ett stål med lagom skärlängd och tillräckligt stor diameter (16mm på 1/2″ skaft tror jag) för att kunna köra allt i ett svep, utan att behöva ställa om vare sig höjd eller djup. Rätt placerat i mitten och sen var det bara att köra!
Jespers lösning var bättre än min på alla områden. Tveklöst snabbare. Mindre dammande. Enklare att ställa in.
En fantastiskt skön känsla!
Dels för att jag är glad att han är så skicklig, och ständigt förbättrar sig. Men lika mycket för att han känner sig trygg i att arbeta i linje med Sliparebackens tänk. Det finns inga gurus som kan allting. Istället vill alla lyckas så bra som möjligt och göra sitt bästa för att lösa sin uppgift. Det är såklart ofta bra att diskutera och få tips – men det är aldrig i motsats till att tänka själv och fundera vad det finns för alternativ och vad de har för för-/nackdelar. Bra jobbat Jesper!
Lämna ett svar