På de första bilderna ser vi Viola som får lite mängdträning på grovkapen och rikthyveln. Hon har förvisso använt båda maskinerna i skolan, men med bara en termin i ryggsäcken är det såklart inte så många timmar.
Igår blev det ett lämpligt projekt. 55 små identiska furubitar (utbytesdelar till takfönster) skall tillverkas. Från grundvirket kommer det att behöva grovkapas, riktas, bandsågas, riktas igen, planhyvlas, fräsas i ett par omgångar, finkapas, brytas kanter och putsas. Alla momenten är inte lämpliga för praktikanter men Viola började i alla fall med grovkap och första riktningen innan bandsågning.
Jag tror mycket på vikten av mängdträning på maskinerna. Inte då i formen av att stå som en zombie och putta igenom trä utan genom att arbeta och samtidigt fundera på vad/hur man gör momenten, diskutera igenom för-/nackdelar, bli observerad och få tips osv.
Man kan få saker förklarat för sig, men för att lära sig handlagen så måste man också träna i mängder. Ungefär som att spela fotboll eller köra bil.
En risk för den som visar (dvs i detta fallet jag) är att man ibland glömmer bort hur det var när man började. De små inlärda momenten eller ”tricksen” man gör för att nå sina mål avseende precision, hastighet etc är såklart inget man föds med utan måste tränas upp. Det krävs fokus för att behålla ett öppet sinne och kunna (så gott man kan) förstå det som den som är ny tycker är svårt.
Allra viktigast är träna på är naturligtvis säkerheten (på tal om det så blev uppsatt hår första tipset). Jag tror att den som är noggrann och arbetar säkert efterhand får upp hastigheten. Det är desto värre med de som är slarviga (med resultat eller säkerhet)….det är långt ifrån säkert att de efterhand får upp noggrannheten.
När grunderna börjar komma måste det tränas på är förståelsen för vad man gör i ett lite större perspektiv. Om man vet meningen med varje moment (och den färdiga produkten) blir det mycket lättare att förstå vad som är viktigt att fokusera på. Exempelvis kan vi ta en så grundläggande sak som att rikthyvla. Beroende på träslag, storlek på biten, hur virket är taget ur stocken och framförallt vad jag vill åstadkomma använder jag mig av flera olika tekniker kring hur jag rikthyvlar.
Det finns definitivt en teknik som ger den finaste ytan. Men det är inte givet att det är vad jag är ute efter – i alla fall inte på bekostnad av att det är omständligare eller tar längre tid.
Ska jag bara rikta en kant (dvs inte en yta) för att få en hyfsat rak referenskant mot klyvanhållet i bandsågen så spelar det nästan ingen roll med urslag, om kanten är ur vinkel, tråkig yta, kutterslag eller områden som inte är rena. Generellt kör jag bara en gång över kuttern och lyssnar hur dne tar och om den tar i princip överallt. Då behöver jag inte ens titta på ytan utan kan bara placera biten på vagnen för transport till bandsågen.
Vid andra tillfällen kanske jag hyvlar något så tunt och fladdrigt att rikthyvling på ytan blir meningslös – biten kommer inte att hålla sig rak av sig själv i vilket fall. Men det kan ändå, ibland, vara av intresse att veta åt vilket håll ämnet vill hyvlas. Då kan jag köra det snabbt genom rikten och kolla resultatet.
Ibland kan rikthyvlingen vara ett sista drag (innan putsning) av en sågad yta. Då vill jag bara precis ta lite grann och kör biten sakta, eventuellt på snedden för att få en så bra hyvlad yta som möjligt.
Eller så kan jag ett tråkigt böjt ämne eller propelleraktigt ämne. Då vill jag bara rikta i ändarna (eller hörnen) tills jag får en någorlunda rak yta att jobba med. Då drar jag alltså inte ens hela tag över hela ämnet.
Att välja mellan metoderna ovan (eller andra) kräver oftast en förståelse för vad det är man gör och vad resultatet skall bli. Man kan såklart kör på den säkra linjen och alltid sträva mot den mest perfekta ytan – men om den sågas bort i bandsågen eller hyvlas bort i planhyveln 3 minuter senare så känns det ganska bortkastat…
Nu behöver Viola som tur är inte lära sig allting på en gång. Det viktigaste och mest handfasta tar vi ute vid maskinerna. De lite mer filosofiska delarna över kaffet på fikan. Efterhand så kommer det att vara till nytta alltihop.
Lämna ett svar