Jag har gått länge i skolan. Tyvärr har det aldrig varit någon utbildning som hänger ihopa med vad jag gör i mitt arbete. Med ett fint ord är jag autodidakt. Lite mer i klarspråk har jag varit dålig på att göra rätt val.
När jag valde vad jag skulle läsa var mina bevekelsegrunder aningen omogna. Jag letade efter något som verkade riktigt svårt och samtidigt verkade kul när man såg det på TV. I efterhand önskar jag att jag istället hade valt en utbildning som handlade om vad jag tyckte om att göra på min fritid.
Men det kan man inte göra mycket åt nu. Istället gör jag det näst bästa. Om en timme styr jag kosan norrut och beger mig mot Öland och Capellagården för en veckas kurs i intarsia med Leif Burman!
Jag är väldigt taggad. Dels känns det spännande att få, om än kort, uppleva Capellagården. I mitt yrke träffar jag många som har gått på de olika snickarskolorna som finns i Sverige. Alla har varit mer eller mindre nöjda med olika delar av sin utbildning såklart, men de som har gått på Capella har i det närmaste allihop varit lyriska över sin tid där. Inte minst Alexandra, som tog sitt gesällbrev på ön, har haft mycket gott att säga om skolan.
Vidare är det såklart otroligt intressant att bli bättre på intarsia. Det är sällan något vi gör idag, men att kunna utföra intarsior som en del av våra möbler ingår definitivt i vår ambition för vad Sliparebacken skall vara.
Jag ser också fram emot möjligheten att få börja om från noll i ett ämne och vara nybörjaren med ett helt oplöjt fält framför sig!
Under tiden kommer Jesper att hålla ställningarna på hemmaplan. Han är väl förberedd och har bra support – men det kommer ändå att bli en intressant utmaning för honom också!
Lämna ett svar