En cirkel sluts.

Möbler till Juridicum.

Vid denna tiden 1999 traskade jag, 19 år gammal, in på Juridiska faktulteten, Juridicum, i Lund. Efter tekniskt gymnasium (där vi läste mycket om svetsfogar utan att någonsin ens hålla i en svets…) hade jag bytt riktning och bestämt mig för att juridik var något för mig. Det skulle enligt uppgift vara väldigt krävande och när man såg det på TV (Lagens Änglar och Perry Mason tex) så verkade det roligt.

Det skulle dock visa sig att ovanstående tankegångar inte direkt var lysande som ingångsvärden för att välja vad man skulle syssla med i livet. Efter den första terminens allmänt matnyttiga juridiska översikt (tex fick vi av Per Hellsvik lära oss vikten av att det bara skulle vara ett ”n” i särkullebarn!) utkristalliserades det relativt snabbt att jag hade valt fel. Studierna gick förvisso bra, även om de säkert hade gått ännu bättre om jag hade gjort några läxor och haft lite intresse för ämnena…Istället tillbringades tiden med att snickra, träna och dricka öl på helgerna. För CSN-pengarna köptes begagnade verktyg, maskiner och virke.

Några år senare (efter ytterligare ett tveksamt utbildningsval, men det är en annan historia…) tänkte jag till på allvar och grundade Sliparebackens Finsnickeri 2010. Allting går väldigt mycket lättare när man brinner för det man gör. Att längta till jobbet på söndagskvällen gör att dagarna flyger iväg. Föga förvånande var jag mycket mera lämpad som möbelsnickare än som jurist.

10 år senare är jag tillbaka på Juridicum igen. Fast denna gång har jag inte Slipknot-tröja utan Sliparebacken-tröja. Annars var mycket sig likt. Bibliotek och reception är fortfarande väldigt vackert utformade i betsat björkfaner och mässing (tillverkat av gamla Lunds Snickeri en gång i tiden).

Denna gång har vi bland annat fått förtroendet att tillverka en vägghängd hylla samt en höj/sänkbar receptionsdisk. Ett fantastiskt trevligt arbete, där vi känner att våra styrkor används till fullo. Vi har alltid väldigt höga krav på oss själva och vad vi skapar – det passar bra när kunden också har det.

Den fasta delen är monterad i golvet och har speglar som vi har fanerat för hand. Notera hur ljuset bryts olika i de liggande och stående delarna, trots att faneret kommer från samma bunt. Överliggaren är i massiv björk, delvis rejält flammig, väldigt vacker. Sparkplåten i mässing är gerad i hörnen och därefter är skarven kallstukad med ett sickelstål. Notera också de stående listerna, som både är gerade och profilfrästa i ändträet, vilket ger ett trevligt och arbetat utseende. På insidan sitter fanerade lamellskivor fästa med kullrig mässingsskruv. Skallarna är polerade och dragna på lodrät linje, för att matcha med det stående faneret.

Toppen är precis som resten uppbyggd av en lamellskiva. Den är belagd med linoleum och kantad med 6mm mässing. Undertill sitter en lamellskiva med stående björkfaner. Observera hur det stående faneret i denna skiva är matchat med det stående faneret i den fasta fronten. Eftersom de är olika breda (då den rörliga delen ligger innanför) krävdes det en del räknande och tungan rätt i mun för att få perfekt matchning på samtliga bitar. När bordet är högst upp ser man tydligt hur faneret på den fasta delen fortsätter upp på den rörliga.

Mässingslisten sitter med försänkta skruvar, dragna på linje (dvs med spåren i skallen liggande likadant på alla skruvar) och nerfilade, slipade och slutligen polerade så att de är precis i höjd med plattstången.

Vi har dock inte varit ensamma om detta arbete!

Jan Bergfelt, som varit arkitekt på Juridicum i 25 år, har formgivit och varit inblandad genom en kontinuerlig och väldigt givande dialog. Ett utmärkt stöd och jag hoppas att alla har samma glöd och intresse för sitt värv när man har gjort det så länge som honom.

Valsning av den stora böjen och pressning av de små svängarna (inklusive att svarva specialverktyg för detta) på plattstången har utförts med den äran av Stefan på Olofssons Smedja i Staffanstorp. Det behövdes bara att vi smekte lite lätt med kopparklubban för att få den väldigt tighta passning mellan plattjärn och skiva som syns på bilderna.

Slutligen har möbelpolerare Torbjörn på Möbelverkstan i Lomma med största skicklighet blandat fram en ny bets (för att passa med befintlig inredning) och sen betsat och lackat.

När jag läser ovanstående påminns jag om att det inte bara är viktigt att vi jobbar mot att bli de bästa snickarna vi kan – utan också att vi ser till att omge oss med andra duktiga yrkesmän/kvinnor – och det har vi verkligen lyckats med när det gäller detta gäng!