Frästips!

Idag var det bland annat fräsning av fönsterfoder i furu på schemat.

Det fanns några små utmaningar med detta.

A) Dels fräser kuttern hela ytan på en gång – det blir ingenting kvar av den ursprungliga ytan som kan ligga mot anhållet på utmatningssidan.

B ) Dels är kvarvarande yta både rundad och har liten anläggningsytan mot utmatningssidan på anhållet.

C ) Dels är den färdiga profilen asymmetrisk och riskerar att vippa efter kuttern.

Dagens lösningar (det finns många fler sätt att lösa detta):

A) Att fräskuttern tar bort allting kräver att anhållet på utmatningssidan flyttas ut (mot operatören) lika mycket som tjockleken på materialet man tar bort på det ställe där man tar minst (som blir den nya anläggningsytan mot utmatningssidan). I detta fallet 0,1mm. Vi försöker alltid ta så lite som möjligt. Dels för att det blir lättare att få fint yta vid mindre kraftig bearbetning, dels för att råka ut för så få överraskningar som möjligt i form av sprickor eller dolda kvistar inne i virket. Det belastar också fräsen mindre.

B) Små anläggningsytor måste man alltid vara försiktig med. Speciellt i mjuka träslag ger det lätt märken. Med vårt aigner-anhåll kan det ibland vara extra illa, eftersom de liggande ribborna i vissa lägen minskar anläggningsytan ytterligare. För att öka ytan något fäste vi ”stödpinnen” i höjdled där träet möter anhållet. Sen var det bara att testa, idag hade vi tur och det blev inga märken, annars hade vi kanske fått sätta en skiva i MDF utanpå hela anhållet.

C) Asymetriska profiler som inte har vettigt stöd på utmatningssidan kan vara kluriga. Ska man köra mycket är en kontraprofilerad bit fäst på anhållet suverän. Är det en liten körning är det generellt inte en rimlig arbetsinsats att tillverka.

Problemet är att biten gärna vippar. Tryck med rullarna ovanifrån och featherboards på utsidan kan hjälpa, men kan vara svårt att justera in riktigt bra. Matarverket från sidan blev lösningen. Hälften av hjulen plockades av för att få en liten anläggningsyta, som centreras över ytan som ligger mot anhållet (fullbredd på hjulen hade tryckt över större del av biten). Detta i sig är inte tillräckligt.

Hade den nedre delen haft en plan yta som sträckte sig längre upp så hade ”stödpinnen” jag skrev om ovan kunnat användas. Men den kan inte monteras längst ner på anhållet och passade inte denna gång. Lösningen blev att hyvla upp en bit furu och montera med dubbelhäftande tejp. Denna trimmades sen de sista tiondelarna med en shoulder plane för att ge perfekt stöd. Furu gör inte heller märken i ämnet vi fräser.

Detta var inte helt lätt att förklara i text, jag hoppas att bilderna kan vara till hjälp.

Dessa lösningar är kanske inte väldigt svåra i sig, men i kombination med att det alltid är problem med ställtiderna när man gör små serier och att man därför snabbt måste hitta lösningar så är det viktigt att ha många tricks i sin arsenal för att lösa denna typ av problem.