Ingen är skadad, men alla har fått en tankeställare.
Jag brukar ofta skriva om vad jag och mina kollegor gör här på snickeriet. Det är såklart något som intresserar mig och också något som känns självklart och kul när man har beröm och positiva saker att skriva. Innan jag skrev detta inlägg tog jag mig dock en rejäl funderare – eftersom det handlar om att det var ett misstag som gjordes känns det inte lika givet att dela det här.
Vi börjar med vad som hände.
I förra veckan körde Jesper slitsar i bottenstycken i ek till fönsterkarmar. Arbetet utfördes i vår tappmaskin. Efter att ha ställt in maskinen och kört provbitar var det dags att köra första biten.
Då glömde Jesper att låsa fast ämnet med tryckluftsbalkarna. När bottenstycket kom fram till den första kuttern så grep den tag om biten, tuggade i sig rejält och slet samtidigt in den i maskinen tills det tog slut mot spånhuvens insida. Allt hände såklart otroligt fort. Det är en 40mm spindel med en 20x300mm kutter som snurrar i 4000rpm, 10hk motor – krafterna är enorma.
Jag stod i andra änden av snickeriet och hörde att något var fel. Jag tittade först på Jespers händer (fingrarna var kvar) och sen på ansiktet – föga förvånande en aning blekt. Han berättade att han hade glömt att aktivera tryckluftsbalkarna. Det var allt jag behövde veta då, det fanns inget behov av att banna. Fler frågor behövds inte heller just då, det var väldigt uppenbart att han precis hade lärt sig en väldigt bra läxa helt på egen hand.
Vi kontrollerade istället maskinen, allt var ok, inget skadat. Sen tog vi lite fika och en kort diskussion om vad som hade hänt. Fanns inte så mycket att säga om det, mänskliga faktorn hade varit i farten och balkarna hade glömts. I övrigt hade det gått bra. Jesper stod på rätt ställe, hade skyddsglasögon på sig, var skyddad av gardinen och själva vagnen och hade inte händerna på ämnet. Alla skydd var där de skulle och rätt inställda. Den passiva säkerheten klev in när människan gjorde fel, precis som det skall vara.
Ska man dela andras misstag på Facebook?
Det är en bra fråga. Att dela andras framgångar känns alltid kul. Att skriva eller berätta om mina egna misstag gör jag ofta.
Dagen efter incidenten föreslog Jesper att vi skulle hänga upp ekbiten på väggen som en påminnelse om hur lätt det är att missa något. Nu är det ju väldigt fint att lära sig av sina misstag, men att hänga upp den på väggen tyckte jag dock inte var riktigt nödvändigt.
Men att Jesper föreslog det var otroligt viktigt. I mina ögon var det en väldigt klar och tydlig signal – detta är mitt misstag, jag har gjort det och jag försöker inte skylla på någon eller något annat. Det är både att ta ansvar och att lära sig. Det gjorde 19-åriga Jesper väldigt bra. 16- eller 17-åriga Jesper hade kanske haft lite svårare för det. För att inte tala om 19-åriga Daniel, han gjorde väldigt sällan misstag, men var alldeles för ofta omgiven av idioter. Stackaren.
Att Jesper plockade med sig så mycket av detta är otroligt viktigt. Efterhand som han kommer längre i sin utveckling som snickare så kommer det inte att räcka att nöta med med verktygen för att förbättra sig – ödmjukhet, självkritik samt att ta ansvar och lära sig av egna och andras erfarenheter är också ett absolut måste.
Efter att ha kollat med Jesper om det var ok så tog jag beslutet att skriva om incidenten här. Sortera mina tankar. Varna andra. Visa hur lätt även en duktig snickare kan göra misstag. Visa hur vi inte är för coola för att erkänna våra fel.
Jag funderade såklart också kring vad jag hade kunnat göra annorlunda för att undvika detta. En sak var att Jesper själv tog på sig ansvaret – en annan är hur jag ser på min roll i detta. Kände han sig stressad? Var hans träning tillräcklig? Vad kan jag göra för att detta inte ska kunna hända igen?
Det finns många delar i försöka ha så hög säkerhet som möjligt. Utbildning, systematik, rätt maskin till rätt uppgift och rätt skydd monterade på rätt sätt. En av de viktigaste tycker jag dock är att man inte känner sig stressad eller ofokuserad när man står vid maskinerna. Vi lastar virke i högt tempo och är inte rädda för att hugga i på de jobben där det fungerar bra.
Men vid arbete med maskiner och verktyg krävs lugn och fokus. Jag är noga med att ingen ska känna sig under tidspress eller stressad. Att jag har det som ambition är dock inte samma sak som att inte någon känner så ändå. Jespers uppgifter och ansvarsområde har, i takt med hans erfarenhet, ökat det sista året. Det är fler beslut att ta själv och mer att hålla i huvudet och mindre som är serverat. Förväntningarna på resultatet är alltid höga. Kombinerat med hans egen höga ambitionsnivå kan det såklart göra att man blir trött och gör misstag. Kanske kan en parallell till skidåkaren som byter till en svårare pist och känner sig sämre på att åka skidor vara relevant till viss del. Fokus på detta område kommer för min del att vara ännu mer vaksam på att alla jobbar i rätt takt och känner sig trygga i det.
Jesper har maskinkörkort från skolan och framförallt så har jag själv gått igenom varje maskin med honom väldigt noga. Från början har han fått ställa in och så har jag kontrollerat och kört. Sen har han fått ställa in varpå jag har kontrollerat och sen kontrollerat honom när han har kört. Det har varit muntliga prov på funktioner, risker, lämpliga metoder osv. Det är alltid omfattande träning innan man får köra på egen hand och Jesper har kört mycket i tappmaskinen, helt utan anmärkning hittills. Jag tror att han har en tillräcklig träning. Istället måste man nog acceptera att det inte går att skydda sig helt mot den mänskliga faktorn – men vi kan göra det svårare att göra fel.
Maskinen är CE-godkänd och var, förutom de icke-aktiverade balkarna, korrekt inställd. Vi kommer att installera någon form av varningssignal (kanske en lampa) som lyser när balkarna ej är till. Vi skall också installera installera en brytare som slår av maskinen om trycket i slangarna sjunker – denna gången var det den mänskliga faktorn, nästa gång kan det vara fel på tryckluftsförsörjningen som ger samma resultat. Slutligen har det också kommit en skylt på maskinen om att kolla balkarna innan man kör.
Vi lär oss och laddar om!
Lämna ett svar