Idag började jag dagen m rejäl huvudvärk. Så är det vissa dagar, bara att skicka meddelande till resten av gänget på messenger att jag går o lägger mig igen och kommer in när jag är bra. Framåt lunch funkade det att ta sig in till snickeriet.
Där rullade allt på utan minsta problem. Ett idogt strävande i riktning mot att alla ska vara självgående, ha förståelse för den stora bilden och vara mer än bara en kugge i en maskin ger verkan.
Alla kan inte allting själv men det finns ett värdefullt grundtänk inbyggt. Man vet vad det är man jobbar emot och springer man på en svårighet som man inte löser själv så vet man var det finns hjälp, eller så börjar man helt enkelt på en annan uppgift under tiden man väntar på ett handtag. Alla har en grundläggande koll på prioritetsordning på jobb och uppgifter och hittar sin roll även om det inte står någon bredvid och pekar ut vägen. Detta kan låta som något uppenbart och självklart – men jag har sett många organisationer där det slår stopp i maskin när ett led i processen krånglar.
Jag är såklart oerhört glad över att vi har denna typ av tänk i snickeriet.
Jag är också glad över hur stort ansvar jag har vågat ge (och de har klarat av att ta!) till Jesper och Lovisa. Jesper är igång med sin första tillverkning av fönster på egen hand. Ett stort jobb….med upp till 8 luft per fönster (dvs en tvärpost och upp till tre stående poster) finns det nästan obegränsat med möjligheter att göra fel. Jesper tar, som vanligt, uppgiften på största allvar och det går väldigt bra. På bilden ser vi hur han stämmer hål med vår gamla, men välfungerande stämborrmaskin. Observera hur han har falsen vänd in mot maskinen – på så vis är positioneringen rätt för både sidostycken och poster trots att de senare är betydligt smalare. Jesper kör 12mm stämhylsa med mellanbit att flytta ämnet i djupled för att få 20mm hål. 12mm är betydligt lättare att pressa igenom och så är det lättare att genom justering av mellanbiten få en perfekt passning än med 20mm hylsan.
Lovisa, som är praktikant, putsar det sista på en bänkskiva i furu. Normalt sett får praktikanter inte ansvar för att på egen hand göra något sådant till våra kunder, men Lovisa har visat en väldigt hög ambitionsnivå och noggrannhet. Många timmar har det tagit….men som jag sa till henne – tiden är det ingen som ser och resultatet är perfekt. Bra jobbat!
Lämna ett svar