Häromdagen fick vi in en äldre stol som skulle limmas. Oklart vad den har varit limmad med från början, men den var i vilket fall sprucken i limfogen. Har fortfarande lite olika tankar om hur den ska lagas. Diskuterade saken med andra snickare och då uppkom frågan om hur bra det går att limma ovanpå det befintliga, torkade limmet.
Att vitlim fäster mycket sämre i vitlim än i trä är välkänt. Men så kom det förslag om att fisklim skulle kunna fästa i gammalt vitlim. En annan tanke var att vitlim förvisso fäster dåligt i gammalt vitlim – men kanske är det ändå tillräckligt bra för att hålla?
Sen funderade jag vidare kring limtyp. Jag vet ju inte ens om den helt säkert är limmad med vitlim. Ett förslag var karbamidhartslim.
Fortfarande förvirrad, fast på en högre nivå. Lösningen blir att själv göra test för att se vad som funkar. Det blir relativt enkelt och ovetenskapligt, jag ska bara övertyga mig själv. Överbliven limfog i ek hyvlades till 25mm tjocklek (träslag och tjocklek är valt för att vara så likt stolssitsen som möjligt).
Helst skulle man såklart gjort 1000-tals testbitar. Jag gjorde för 7 limfogar, för det var så mycket limfog vi hade:) På samma sätt blir det lite blandning i kärnvirke och ytved. Men jag hoppas att testet ska kunna säga något ändå.
Tanken är helt enkelt att jag limmar ihop 7 bitar och sen knäcker dem och mäter hur mycket kraft som krävdes för att knäcka dem.
Använda lim är följande:
Vitlim – Titebond original inomhus vitlim
Fisklim – Ernst P fisklim
Karbamidhartslim – Cascamite (jag vet inte hur likt det är äldre tiders karbamidhartslim för industribruk med värme för att torka, men det är ett karbamidhartslim även om det torkar kallt).
Limningen sker på nyhyvlad, ordentligt renblåst yta. Rejält presstyck med 2 tvingar. Bitarna ligger på 12mm MDF för att tvingarna automatiskt ska få presstrycket precis i mitten av biten. Lim applicerat enligt tillverkarens rekommendationer.
Prover:
A = referensbit vitlim, dvs en helt vanlig standard limning
B = Referensbit karbamidlim
C = Referensbit fisklim
D = Fog som limmats med vitlim, brustit i fogen och limmas om med vitlim igen
E = Fog som limmats med vitlim, brustit i fogen och limmas om med fisklim
F = Fog som limmats med karbamidlim, brustit i fogen och limmas om med fisklim
G = Fog som limmats med fisklim, brustit i fogen och limmas om med fisklim
A, B och C är enkelt och rättframt.
D och E är alltså vitlimsfogar som brustit i limfogen. Detta kan jag inte enkelt återskapa – om jag i efterhand knäcker biten så kommer träet att brytas innan limfogen. Därför limmade jag som vanligt, med press av tvingarna. Efter 3 minuter släppte jag trycket och delade bitarna och torkade av ev överflödigt lim. Det gick inte att dela dem (bitarna är ca 100mm breda/styck), de satt så hårt. Istället fick jag ta med båda händerna och upprepat och hårt slå limfogen mot kanten på arbetsbordet för att efter ca 5 slag få fogen att brista. Även på den korta tiden så delade sig lite träfibrer också, men huvudsakliga brottet är helt klart i limfogen. En parantes är att det är otroligt så snabbt vitlimmet hugger.
F karbamidlimsfog som spruckit. Detta kommer jag att återskapa genom att dela fogen efter 1h. (den är på tork just nu, ska bli intressant att se hur det går).
G fisklimsfog som brustit. Detta kommer jag att återskapa genom att, efter att fogen har torkat ordentligt, använda vatten och värme för att dela fogen.
Sen ska allting få torka ordentligt ett par dagar och därefter skall jag limma ihop igen. Efter ytterligare några dagars torkning blir det bryttester. Jag har fått hjälp av Lennart Delin och Mattias Puide med tänk kring hur dessa skall utföras, tack!
Lämna ett svar