I december fick vi in en stol som spruckit i limskarven. https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=4692239967519153&id=1410317319044784
Vi funderade på olika metoder för att lösa problemet. I det fanns flera dimensioner. Dels vet vi inte vad den är limmad med för typ av lim. Det är känt att vanligt vitlim fäster svagare i torkat vitlim än i trä. Vi har fått tips om att fisklim å andra sidan fäster bättre i torkat vitlim (och torkat fisklim för den delen).
Internet är källa till mycket kunskap. Men också mycket gissningar. Det är svårt att sålla och veta.
Hade vi varit en stor verksamhet som skulle göra massvis av stolar av samma modell kunde vi kört fram lite serier och sen provbrutit fogarna. Det är inte riktigt en option för oss utan vi får istället förlita oss på känsla och erfarenheter. Den lilla mängd litteratur som finns får vi såklart dra nytta av – men också komma ihåg att det är den starkes stöd och den svages bibel.
Eftersom frågor om lagning med olika lim säkert är något som kan komma att uppkomma i andra sammanhang också så beslutade vi oss för ett lite mer ingående test, som vi förhoppningsvis skulle kunna ha nytta av i framtiden också. Bygga på våra erfarenheter helt enkelt.
Tanken var att göra testet så likt stolsliminingen som möjligt. Samma träslag (ek), samma tjocklek (25mm) och samma typ av fog (längsträfog).
Vi testade 7 fogar:
A = referensbit vitlim, dvs en helt vanlig standard limning
B = Referensbit karbamidlim
C = Referensbit fisklim
D = Fog som limmats med vitlim, brustit i fogen och limmas om med vitlim igen
E = Fog som limmats med vitlim, brustit i fogen och limmas om med fisklim
F = Fog som limmats med karbamidlim, brustit i fogen och limmas om med fisklim
G = Fog som limmats med fisklim, brustit i fogen och limmas om med fisklim
Nu var det dags att dela dem.
Presstrycket åstadkommer vi med pelarborren. För att kunna mäta och jämföra ställde vi allting på en vanlig personvåg. Vi tillverkade en platta på vågen så att alla ämnena skulle positioneras likadant. Med MDF-remsor positionerades vågen rätt på bordet (den hoppade ibland till när bitarna bröts) inför varje bryt.
Brytet sker med hjälp av 4-punkts-metoden. Ämnet är alltså upplagt på klossar på båda sidor, 11mm in. Sen pressar vi på båda sidor om limskarven, ej mitt på skarven. Spåret mitt för skarven är 16mm brett. 4-punkts-metoden kontra att pressa mitt på skarven skall ge någon sorts fördel när det gäller att bryta isär ämnen som inte är homogena. Som syns på videon var vi väldigt noga med att positionera klossen så att presstrycket blev helt parallellt med limfogen.
För att bestämma bredden på ämnena (tjocklek 25mm och längd 212mm var redan bestämd) tillverkade jag lika stora ämnen i ek i olika bredder och bröt isär. Vid test visade det sig att det var inga problem att trycka vågens max (140kg) med pelarborren. Det är förvisso betydligt tyngre än vad vi trycker vi normal borrning, men inte överdrivet. Efter lite testande (som föga förvånande visade både att förhållandet mellan styrkan och bredden var hyfsat linjärt och att trä i högsta grad är ett inhomogent material, med en del ytterlighetsvärden både uppåt och neråt) landade vi i att en bredd på 46mm borde kräva ca 90 kg för att brott, vilket verkade lagom. 46mm kom jag fram till när ämnena hade 5mm liggande på stöden, med 11mm som vi hade i testet sen blev siffrorna lite högre.
Bredden medgav att vi kunde få ut 3 ämnen per typ av fog att testa. Hade gärna fått vara fler, men vi kör med vad vi har.
För att kunna pressa jämnt och långsamt använde vi ett långt rör för extra hävarm vilket gjorde att mindre kraft behövdes och det var lättare att trycka jämnt och fint.
Innan jag går vidare och presenterar resultatet vill jag peka på lite andra lärdomar samt skriva om testets begränsningar och hur de påverkar tolkningen av resultatet.
I andra delen av limtestet blev jag överraskad både av hur stark limfogen med fisklim var och hur tålig den trots allt var mot vatten värme och ånga. Givetvis inte ett lim för utomhusapplikationer, men den föll inte heller isär av ett par droppar vatten, minst sagt.
Idag fick vi några mycket intressanta brott i ekens märgstrålar. Det var väldigt tydligt hur bitarna gärna delade sig där. Intressant!
Man ska tolka testets siffror med stor försiktighet. Det finns flera starka invändningar.
Vi har testat trä. Trä är inte homogent och det betyder att vi dels får olika resultat på samma stycke trä men också att det kan variera stort mellan olika ämnen, på ett sätt som det inte hade gjort om vi hade testat tex plast eller stål. Detta är den absolut viktigaste invändningen.
2) Vi har väldigt få testbitar. Resultat, medelvärde etc måste tolkas med försiktighet.
3) Primitiva testmetoder. Vi gjorde vad vi kunde med de medel vi hade men i slutänden bedömde vi kraften genom att titta på digitalsiffrorna på en personvåg från Amazon samtidigt som biten sprack. Självklart finns det många felkällor här. Men vi var noga att testa alla bitarna på så lika sätt som möjligt så även om de absolut siffrorna går att ifrågasätta på den grunden så torde resultaten kunna jämföras med varandra på ett bra sätt.
4). Träet är ofta den svagaste länken. Bara när det spricker i just limfogen kan vi veta hur starkt limmet är. Är sprickan i träet så vet vi bara att fogen är starkare än det – och vi kan inte jämföra de olika limfogarna med varandra. Å andra sidan är det fullt tillräckligt att limfogen är starkare än träet.
Resultat:
A: Referens vitlim
A1: 117kg bröts helt i träet
A2: 116kg bröts helt i träet
A3: 110kg bröts helt i träet
A snitt: 114kg, alla brott i träet.
B: Referens Cascamite
B1: Fel på ämnet, ingen mätning
B2: 75kg en aning brott i limfogen, 5%
B3: 82kg bröts helt i träet
B snitt: 78,5kg, nästan allt brott i träet.
C: Referens fisklim
C1: 100kg bröts helt i träet
C2: 108kg bröts i limfogen men stora delar av ytorna hade träfibrer från den andra delen på sig. Samtidigt syntes också ytor med lim. Intressant nog ändå lite starkare än C1.
C3: 127kg en mycket liten andel av brottet var i limfogen, i huvudsak i träet.
C snitt: 112kg
D: Vitlim limmat på torkat vitlim
D1: 108kg bröts delvis i limfogen
D2: 74kg bröts i träet, svagt pga stora märgstrålar
D3: Fel på ämnet, ingen mätning
D snitt: 91kg
Kommentar: Stor spridning på resultatet. Där det bröts i träet var det extra svagt trä. D1 som bröts delvis i skarven hade dock fina 108kg.
E: Fisklim limmat på torkat vitlim
E1: 93kg En liten aning brott i limfogen
E2: 115kg bröts helt i träet
E3: 106kg något lite brott i limfogen, delvis i träet med märgstråle.
E snitt: 105kg
F: Fisklim limmat på torkat Cascamite
F1: 102kg Till hälften brott i limfogen
F2: 102kg Till 25% brott i limfogen
F3: 97kg Till 25% brott i limfogen
F snitt: 100kg
Kommentar: Väldigt jämna värden, och konstant delvis brott i skarven.
G:Fisklim limmat på torkat fisklim
G1: 81kg till stor del brott i skarven
G2: 97kg brott i träet
G3: 123,5kg brott i träet
G snitt: 101 kg
Sammanfattning snitt:
A: vitlim referens 114kg alla brott i träet
B: Cascamite referens 80kg nästan enbart brott i träet
C: Fisklim referens 112kg brott i både trä och limfog
D: Vitlim på vitlim 91kg (108) Stor spridning brott i både trä och limfog
E: Fisklim på vitlim 105kg Ganska stor spridning. Brott i trä och limfog
F: Fisklim på Cascamite 100kg Jämna värden, stora andel i limfogen ändå relativt höga siffror
G: Fisklim på fisklim 101kg Ojämna värden. Blandning brott i trä och limfog
Kommentarer:
A fungerade som förväntat. Limfogen var starkare än träet. Samtidigt vet vi inte hur pass starka just de träbitarna var. Med sämre trä kanske snittet hade varit lägre (och fortfarande bara med brott i träet) och man hade fått uppfattningen att vitlim inte var så bra, om man bara läste siffrorna utan att tolka dem.
B: Här hade vi uppenbart sämre trä än i tex ämne A. Ämne B3 bröts helt i träet (dvs limmet starkare än träet, men vad ändå 28% svagare än snittet för A. Det är svårt att dra så mycket slutsatser om Cascamites styrka baserat på detta.
C: Här fick vi testets högsta enskilda resultat, 127kg. Prov C2 var intressant med en spricka till stor del i skarven men ändå med höga 108kg. Stor spridning, C3 var, trots brott delvis i skarven, 27% högre än C1. Nära A i styrka, men med mycket större spridning och delvis brott i limfog på mer än ett prov.
D: Eventuellt stor spridning på resultatet. Där det bröts i träet var det extra svagt trä. D1 som bröts delvis i skarven hade dock fina 108kg. D2 hade som sagt märgstrålar. Snittet blir därför svårtolkat. Om vi sorterar bort D2 så har vi bara ett värde, dvs 108 kg för D1, som ju bara är aningen lägre än snittet för A på 114kr. Att D skulle vara betydligt lägre än A var förväntat. Om 108kg är representativt för D så får det sägas vara en överraskning. Men överraskning eller ej så är det fortfarande ett brott delvis i limfogen och med sämre resultat än A.
E: Också ganska stor spridning på resultatet. Här känns det säkrare att E är klart sämre än både A och C, vilket var väntat. Trots det tror jag att skillnaden är så liten att styrkan är tillräckligt. Men noterbart att det är lite brott förekommande i limfogen, vilket aldrig är positivt.
F: Väldigt jämna värden, och genomgående brott i limfogen.
G: Ojämna värden, från låga 81 till höga 123,5. Återigen spelar styrkan i de individuella träbitarna stor roll såklart. Kanske hade vi en dåligt limning i G1 som till stor del bröts i limfogen och endast hade 81 kg. Om vi bortser från G1 så är snittet på G fina 110kg – med enbart brott i träet!
Sammanfattning.
Referensbitarna:
Att limma vitlim är bra och starkt. Cascamitelimningen led troligtvis av för dåligt trä och gav knepiga resultat, jag väljer att inte dra några slutsatser från prov B. Fisklimmet hade jämnade värden och trots att det huvudsakligen bröts i träet så fanns det brott i limfogen också – trots att värdena i snitt var lägre än för A.
Lim på torkat lim:
D, vitlim på torkat vitlim. Svagare än att bara limma med vitlim. Lite svårt att dra slutsatser pga dåliga bitar men det kan nog tänkas vara tillräckligt starkt i vissa fall. Mer tester krävs.
Fisklim på vitlim verkar vara aningen bättre än vitlim på vitlim. Men skillnaderna är relativt små. Båda är sämre än referenserna.
Fisklim på Cascamite. Mycket brott i limfogen men ändå ganska höga och jämna värden. Troligtvis en situation vi inte hamnar i ofta.
Fisklim på torkat fisklim gav något sämre siffror i snitt än fisklim på vitlim faktiskt. Oväntat. Men få prover och stor spridning gör att det måste tolkas försiktigt.
Ett idealt resultat hade varit att ha haft höga, jämna siffror med alla brott i träet. Då hade vi vetat att limfogarna var starka nog.
Jag drar väldigt försiktiga slutsatser av detta. Men att både fisklim och i ännu högre grad vitlim ger starka fogar i längsträ är helt klart. När det gäller att limma på torkat lim är det genomgående sämre än att limma på nya ytor, föga förvånande. Men det kan såklart ändå vara starkt nog. Jag lutar åt att vi antingen gör fler tester eller bara limmat stolen (som det hela började med) med fisklim.
I samband med att vi gjord det första inlägget om limtest så fick jag tipset att vi skulle ha limmat ändträ mot ändträ för en lika stark eller starkare limfog. Jag hade dock inga tankar på det, eftersom ändträfogar inte är något som förekommer i finsnickeri (av naturliga skäl, det är inte en bra lösning). Jag ville, som jag skrivit innan, göra tester som var så lika verkligheten som möjligt. Men nu i efterhand, när jag har sett vilken spridning på resultat vi fick så har jag börjat tänka om lite. En ändträfog hade spruckit i limfogen och kanske gett oss mer info för att jämföra limmen. Å andra sidan är det nog viss risk att funktionen hos limmen blir radikalt annorlunda mellan längsträ och ändträfog och att vi därför inte får värden som säger oss det vi vill veta med den metoden heller. Bäst hade troligtvis varit att göra som vi gjorde fast med 10 eller 20 gånger så många prover. Det lär dock inte bli av hos oss, men kanske tar jag ändå råd och gör en omgång med ändträlimningar, man får inte vara sämre än att man kan ändra sig!
Lämna ett svar