Ett av dagens projekt (som praktikant-Lovisa påbörjade precis innan jul) var ett tillverka nya trädetaljer till två stolar. Befintligt trä var i väldigt dåligt skick och vi ska tillverka nya delar i kärnvirke av ek och sen skall kunden själv ytbehandla. Egentligen var inte vår tanke att montera bitarna (stålkonstruktionen skall blästras och målas först) men vi kom fram till att det blir väldigt mycket lättare för kunden att återmontera efter ytbehandling om det redan finns skruvhål på rätt ställe. Vi säkerställde då också att rätt ytor hamnar uppåt.
Projektet innebär en hel del intressanta utmaningar. Från de svängda armstöden (bandsåg och puts) till biten vid knäet där Jesper i förmiddags fräste ut den konkava delen och handhyvlade+putsade den konvexa.
På ryggen är ämnena svängda. För att få maximal styrka och snyggast utseendemässigt (utan limfogar) beslöt vi oss för att basa bitarna. Det var ett bra tillfälle för Lovisa (och oss andra för den delen) att träna och diskutera möjligheter/fördelar/nackdelar med denna metod. Kul är det också!
Det är en snäll böj och vi behöver ingen ”strap” på utsidan utan vi spänner ihop det i form. Observera att den yttre formen inte kan ha samma radie som den inre, man måste ta hänsyn till tjockleken på ämnet. Eken ligger först i blöt i varmt vatten i ca 1h (fuktkvot och torkmetod på virket är ett ämne för sig som jag kommer att återkomma till, eventuellt i seminarieform, längre fram) och sen i basningslåda, 100C, fullt av ånga i drygt 30 minuter.
Som vanligt fick man med sig lite nya lärdomar och saker att tänka på. Detta var första gången jag använde en enkel torkform med bara klossar i ändarna. Inte helt såld på metoden, rädd att ämnen inte kommer att hålla formen när de torkar, men det får framtiden utvisa.
Lämna ett svar