Det har varit mycket stolslagning som utfyllnad på sistone. Dessa ekstolar har det arbetats på i omgångar.
Ett par kom in med dem, de var arvegods som de gärna ville ha i ordning. De flesta fogarna var glappiga och hade varit det länge. Jag gjorde som vanligt, en okulär besiktning och sen gav jag dem en uppskattning på det löpande arbetet.
…..och jag misslyckades kapitalt. Jag noterade inte hur många gåner de hade varit ”lagade” med mycket lim och lös passform. Ännu värre var att jag inte noterade att 3 av fyra ben i ryggen hade sprickor i träet!
Det gick mycket tid till att rensa lim, limma på faner för att bygga ut tapparna och sen limma igen. Sprickorna i träet sågades upp för hand och sen pressade det ner ett fanerark med lim i sågsnittet.
Det blev ett utmärkt tillfälle att diskutera igenom vårt tänk allihop. Att jag hade misslyckats totalt när jag bedömde arbetet var helt klart. Vad jag nu ville få alla att känna och förstå var att det misslyckandet aldrig får vara ett skäl eller anledning till fler misslyckanden. Det blir såklart lätt lockande att försöka ”ta igen” i andra änden, att jobba extra snabbt eller kanske ta genvägar för att inte bli en ekonomiskt sett så dåligt affär trots allt.
Men det är den vägen vi aldrig får lockas att ta. För hittills hade vi bara misslyckats en gång. Skulle vi ta en genväg eller på annat sätt inte göra ett jobb på vår nivå så skulle vi misslyckas igen och dessutom på ett mycket värre område. Så vi hoppar upp på hästen och kör igen, med lite nya lärdomar.
Så stolarna lagades rejält enligt konstens alla regler. De blev väldigt bra och för en halvtimme sen hämtade två otroligt nöjda kunder sin stolar. De var otroligt glada att kunna använda dem igen.
Lämna ett svar