Ni vet vad jag brukar skriva. Är man praktikant på Sliparebacken så är det hårt arbete och höga krav. Det förväntas att man sliter och att man tänker. Att man är beredd att ta i där det behövs – helt oavsett om det handlar om att snickra, bära ved eller gräva ut för ny gårdsplan. Trots att jag försöker vara tydlig och transparent kring detta fortsätter det höra av sig massor med blivande finsnickare som vill praktisera. Lika kul som märkligt!
Just nu har vi Hugo hos besök hos oss. Han kommer från Poiters i Frankrike och är inne på tredje året av sin utbildning till finsnickare. Förhoppningen är att han under några veckor här ska kunna plocka in lite erfarenheter och kanske några nya tips att få med sig hem i verktygslådan. Vi försöker såklart göra detsamma! Det har gått väldigt bra för Hugo! Social, ödmjuk, noggrann och intresserad! I övrigt gillar han Sverige, förutom allt snickrande så verkade lundensisk studentskiva i fredags populärt:)
I övrigt började dagen med att Jesper fick urslag när han renfräste kanten på en rund bordsskiva i alm. Det är sånt som händer, men givetvis passade vi på att ta en kik på vad som hände så att alla kunde lära sig något av det. Jesper fick i uppdrag att förklara sitt tänk, vad som gick snett och hur han istället skulle lösa problemet. Nyttigt och lärorikt för alla.
Bordsskivan skall vara rund. Exakt diameter ej specificerad, men runt 1250mm. Eftersom det alltså fanns gott om marginal så bestämde sig Jesper för att göra en liten chansning. För att spara lite tid gjorde han lite av fräsningen i motträ. Det lyckades fram till att det va 200mm kvar på varvet. Då fick han en urrivning. Denna gången gick chansningen inte hem – men jag tyckte ändå att det var en rimlig avvägning, det var nära, han hade stora marginaler på måtten och det var därför inget problem att han fick fräsa av någon millimeter till.
Jespers lösning (som funkade utmärkt) var att fräsa cirkeln i ”kvartar”, två ovanifrån och två underifrån och på så vis alltid fräsa med träet. Som kompletterande tips till Jakob och Hugo nämnde Jesper också vikten av att kolla att man har vassa stål, möjligheten att begränsa bearbetningen i höjd och i sida (och på så vis avverka i flera omgångar) och att använda ett dragande spiralformat stål.
Det kanske kan kännas tufft att man ovanpå att man har gjort en miss också ska resonera kring varför och möjligheter att lösa uppgiften på annat sätt. Men dels är det väldigt lärorikt och dels så vet jag att Jesper känner sig trygg i anledningen till att vi gör på detta sätt.
Mitt intresse i saken är enkelspårigt – jag vill bara att vi alla, som grupp, skall bli så skickliga snickare vi någonsin kan.
Det innebär, bland mycket annat, att analysera både sina framgångar och misslyckanden. I diskussionen kring att något har blivit fel har vi inget utrymme för att peka finger eller behov av gurus som proklamerar sanningar, det finns bara plats för funderingar, förbättringar och utveckling.
Detta är, som så mycket annat av vårt tänk, en variant av att skynda långsamt. Att bygga från grunden, utgå från säkerhet och kvalitet på arbetet och därefter låta snabbheten organiskt växa fram av sig själv. För det gör den, även om man inte alltid märker det när man är mitt i det.
Det fick vi ett tydligt exempel på när Hugo berättade för mig om hur imponerad han var av Jespers snabbhet och mycket höga kvalitet på arbetet. De är jämngamla och Hugo hade aldrig någonsin träffat någon i den åldern som snickrade på det viset. Egentligen är jag ju inte förvånad, men på något sätt blir man nog ändå lätt lite blind för hur snabbt utvecklingen har gått när man jobbar ihop varje dag. Nyttigt att få ett perspektiv utifrån! För övrigt håller jag helt med Hugo, dels rent i allmänhet men särskilt när det gäller snabbhet och i att göra väl avvägda val kring arbetsmetoder har Jespers utveckling varit väldigt god. Det känns skönt att se och få bekräftat hur den långsamma vägen, till slut, ger utdelning!
På bilderna ser vi diverse snickrande på olika projekt. Jakob och Hugo är både hantlangare till mig och Jesper och arbetar med egna projekt, idag en limfog i ek.
Lämna ett svar