Det har varit en skön helg. Lite blandat. I går var Jakob här och tränade med långbandsputsen för första gången. Fint resultat, men som alla vi andra blev han otroligt trött i armen när man kör första gångerna. Men det blir snart bättre:)
I veckan och helgen har det också blivit lite pysslande med maskinerna. Idag satte jag och Jesper nya fötter på tappmaskinen. Givetvis kombinerat med noggrann invägning och allmän service.
Vår OTT fanerpress från 1967 har fått nya skyddsytor, så kallad mylarfilm har tejpats fast både uppe och nere. Tanken är att den skall vara lätt att hålla ren från limspill. Vi får se! Och sen har lite nya verktyg fått ordentliga platser och så har det till slut kommit etiketter till prylarna i domino-lådan.
Det enträgna fokuset på ett rent snickeri med ordning och var sak på sin plats i kombination på våra mycket höga kvalitetskrav på våra möbler och snickerier får mig att tänka på IKEA och Ingvar Kamprad. Han hade ju också väldigt hårt fokus på det han trodde på. Platta paket. Sätta ihop själv. Ett stort mått av snålhet eller ekonomiskt sinne kanske. När jag läste ekonomi diskuterades det otaliga exempel på hur han och IKEA sparade pengar på vad man skulle tycka vara småsaker, genom att vara ekonomiskt sinnade. Eller snåla. Ibland blev det för bra och snålheten bedrog visdomen – att snåla in i en ena änden kostade mer i den andra.
Men det var å andra sidan inte riktigt poängen. Meningen var inte (även om det såklart var bra om det vore så) att varenda åtgärd ägnad att spara in ett öre skulle bära sig själv. Tanken var att etablera ett tänk i organisationen. Spar på resurserna, slösa inte! Vinsten av att alla tänkte på det viset var vad man ville åt.
På liknande sätt är det här. Givetvis är inte alla små förbättringar av snickeriet, sett som en isolerad händelse, lönsamma. Det är garanterat ett antal förbättringar av vårt snickeri som vi, strikt ekonomiskt, borde avstått från att göra. Det kanske blir lite effektivare och smidigare att jobba i framtiden, men kostnaden för den effektiviseringen har vi inte tjänat in innan vi alla är långt över 100.
Men det är som sagt inte poängen. Att jag ständigt strävar efter förbättring i våra rutiner, vår maskinpark och vår skicklighet som snickare handlar inte i första hand om rationella ekonomiska överväganden här och nu i det korta/medellånga perspektivet. Det handlar om en syn på hur vi ska snickra. Små och ständiga förbättringar, med ett långt perspektiv i fokus.
Mitt mål är att få alla att fundera kring sitt snickrande. Hur kan jag göra detta bättre nästa gång? Vad kunde varit annorlunda för att jag skulle behöva springa mindre efter rätt verktyg? Hade det blivit enklare att tillverka detta om jag hade haft något annat virke? Osv. Det är ständig utveckling som gäller, om än den sker i små steg. Ett enda verktyg som får en egen plats är en liten seger!
Lämna ett svar