I förra veckan hade vi fräskurs torsdag-fredag (Lärlings-Christina sa att jag var så obegriplig att vi måste dessutom ha en repris denna veckan;). För att deltagarna skulle kunna höra mig var det såklart ett krav att vi inte körde andra maskiner under tiden.
För att lösa detta problem slog jag en signal till en av våra äldsta kunder, en lokal byggfirma, och frågade om de hade haft nytta av Jespers insatser under de dagarna.
Jag var inte så förvånad av att de nappade direkt. Han är förvisso bara 20 och har ingen utbildning som inredningssnickare, men de känner honom väl och vet vad han går för. De var bland annat ute på ett kontorsprojekt där elektriker, snickare, målare, vvsare och säkert fler samsade på liten yta för att få allting i ordning.
Det var stark betoning på furu i både luckor, väggbeklädnad, smygar osv. Jesper tillverkade luckor, passade in och fräste en massa speciallösningar för ytterhörn, inbyggda fack, pelarinklädnad osv. Sen körde han vidare i helgen och tillverkade ännu fler specialsnickerier (sen ville de gärna ha mer hjälp igår och idag, så det löste han också!).
Jag vet hur det är på slutet av projekten. Det kan vara bråttom, många som är stressade osv. Innan han åkte så instruerade jag Jesper att jobba på rätt sätt, inte tumma på säkerheten någon gång och att hugga alla som ville låna något verktyg med stämjärnet. Att jobba på och oavsett vad andra gjorde eller inte gjorde arbeta på ett sätt så att han kunde vara stolt över sin egen insats när dagen var slut.
Föga förvånande tog han mig exakt på orden. Skåpbilen lastades full med tillräckligt med prylar för att kunna starta en egen liten snickerifilial någonstans och sen körde han iväg och gav järnet. Noggrant och fokuserat.
Han fick väldigt bra omdöme. Hög arbetsmoral, skicklighet och noggrannhet. Jag är inte förvånad men väldigt stolt. Bra jobbat Jesper!
Lämna ett svar