Lång dag!
Christina ska lära sig vertikalfräsen. Grundligt. Ingående. Med förståelse för teori och med massor av praktik.
Hon har fått lära sig en del i skolan, men innan jag vill låta henne köra själv så vill jag att hon ska ha lärt sig hur vi tänker och resonerar här. Det är ingående och det tar tid.
Vi har tidigare haft diverse seminarium och kurs i maskinsäkerhet. Med mening ingick inte vertikalfräsen i kursen. Mest för att det känns som en så otroligt omfattande maskin att gå in på. En planhyvel kan man klara teorin på en timme kanske. Icke så med vertikalfräsen.
Men eftersom jag ändå skulle ha genomgången med Christina kändes det som en bra idé att samtidigt bjuda in lite andra intresserade. Och det var populärt, kursen blev full direkt och sen bokade vi in en till nästa vecka som också blev full på studs.
Idag körde vi igång. Ett glatt gäng från Norrköping, Stockholm och Linköping dök upp. Naturligtvis måste jag erkänna att det är ödmjukande att någon vill ta ledigt från jobbet, betala pengar och åka till Skåne för att lära sig vertikalfräsning av oss. Och glad naturligtvis. Det visade sig dessutom att alla fyra antingen jobbade på snickeri eller drev eget i större/mindre skala. De var alla välförsedda med fina vertikalfräsar, Aigner-anhåll och matarverk, så jag behövde inte sälja in de sakerna (det försökte jag med ändå).
I morse började jag prata. Om snickeri, tänk och fräsning. Om risker och möjligheter, tekniker och material. Jag erkände direkt att detta var första gången vi höll kursen och att det långt ifrån var planerat i detalj. Istället fick de följa med på hur jag lär ut saker i snickeriet. Det visade sig att det var väldigt mycket att säga. Mycket mer än jag tänkt mig. Nu hade deltagarna redan väldigt bra koll – men det finns ändå ett värde i att prata och diskutera igenom inte bara hur man gör saker utan också varför.
Vi hann fräsa. Lite. Men imorgon blir det mindre snack och mer fräsning! Jag vet att vi har ett helt gäng som kommer att sova gott tills dess:)
Stort tack Christina, Oskar, Oscar, Edin och Jim!
Lämna ett svar