Avdelningen ovanliga jobb – uppfixning Stanley no 7 till enhänt snickare!
Stanley no 7 är en riktigt stor hyvel, en av de längsta bänkhyvlarna (sen finns det en massa specialhyvlar som kan bli nästan hur stora som helst). Sist jag ägde och använde (inte så mycket, jag tröttnade fort!) en sådan är förmodligen 15 år sedan. Den används för att rikta massivträ (efter att man har tagit det värsta med en nr 5 eller i värsta fall en skrubbhyvel). Idag gör vi generellt båda de momenten med maskiner. Vi använder ett gäng olika handhyvlar dagligdags, men då är det inte för grovjobbet utan slutputs och inpassningar som gäller.
Men så kom det in en gammal Stanley Bailey hyvel. Ägaren som är hobbysnickare var för inte så länge sedan med i en otrevlig olycka i bordssågen och sågade av sig ena handen. Ett ögonblicks verk som vi är så väl medvetna om. Efter detta förbjöds maskiner i verkstan av sambon och in kom handverktygen. Men stålet på denna hyvel krävde betydligt mer jobb än vad man får gjort med bara en fungerande hand. Så vi åtog oss att ställa den i ordning.
Min tanke var att gå över stålet (det behövdes verkligen – steg ett blev bandslip!), slipa in spånbrytaren och grodan och därefter plana sulan. Men efter att ha gjort de två första stegen testade jag hyveln och den fungerar oförskämt bra! Trots det tunna bladet och att jag la några graders back-bevel så skär den snällt och utan vibrationer. Sulan är också tillräckligt plan och fin för att göra sitt jobb.
På bilderna ser ni storleksjämförelse med vår största handhyvel, en bevel-up i ungefärlig storlek med en no 5.
Jag är väldigt glad för bevel-up hyvlar, men måste säga att det finns fördelar med ”standard” också. Jag gillar vredet för att ställa bladets vinkel i sidled och att man kan justera djupet samtidigt som man hyvlar – även om det krävs mycket träning för att dra nytta av det!
Lämna ett svar