Vissa snickerier går inte att göra i mindre skala. Det hindrade inte oss från att försöka. Vi klarade det inte, typ.
Häromveckan kom det in en man med ett par bitar i teak. Delar till en båt, satt som någon form av glaslist. Efter diskussion landade vi dock i att kärnvirke av ek, limmat med epoxy var rätt val.
I grunden såg jag två möjligheter för oss att tillverka detta. Antingen göra mallar och sen fräsa ut perfekta glaslister utan urslag. Lite puts och sen klart.
Alternativt rita upp allting, såga och putsa sig fram till strecket och sen fräsa falsen. Nackdelen är att det inte blir riktigt krispigt…
Så vi valde metod 1. Nackdelen är att det är otroligt svårt att tillverka bara två sådana delar. Ställtiden för att tillverka mallar och specialfräsning äter väldigt fort upp tillgänglig tid för ett projekt i denna storlek. Klokast hade säkert varit att tacka nej. Att tillverka enligt metod 2 var oavsett inte ett alternativ.
Men jag tyckte också att detta skulle vara ett bra tillfälle för Jesper att träna mer avancerad fräsning.
Först diskuterades metod och tekniker över frukosten. Sen tillverkades det mallar och så tillverkades delarna. Låter enkelt, är svårt.
Väldigt mycket att ta hänsyn till och potentiellt stor risk för motträ i svängarna. Men genom att vända ämnet i fräsbordet lyckades han fräsa så att han hade medträ hela tiden. Stort fokus och försiktighet krävs. Trots det blev det urslag i en av bitarna halvvägs in. Bara att göra om.
Det gick inte att tillverka delarna på en tid som betalade sig.
Men som tur var kunde vi dirigera om lite timmar till ”lärokontot” och framförallt så var vi starka i något som jag värderar högt – att trots att det inte gick som vi hade tänkt tidsmässigt så sänkte vi inte kraven. Det var offererat som perfekt och det skulle, helt oavsett vilken ansträngning vi skulle behöva lägga ner, levereras på det viset. Och just det klarade vi!
Lämna ett svar