Som vanligt leder det till eftertanke. Har de haft tillräckligt möjligheter att lära sig? Har de kunnat utvecklas? Vi kan såklart inte fullt ut ta ansvar för vad de har lärt sig – men det är mitt ansvar att skapa förutsättningarna för dem.
Vissa dagar har vi bara gjort saker som har varit för svåra att sätta i händerna på praktikanter och de har bara blivit hantlangare och observatörer. Andra dagar har varit fulla av allra mest bära och slita. Lärdomar i det med såklart, men har det varit bra nog?
I samband med instagram-bläddrande nu ikväll hittade jag dock en bild som så väldigt klart illustrerar något av det allra viktigaste vi kan ge dem. Skickade i vår messenger-chat och bad dem att sätta det överst på listan över saker att komma ihåg från sina månader i Sverige och hos Sliparebacken.
De har såklart hört mig säga och visa precis samma sak genom veckorna här, men detta var verkligen tusen+ ord i en bild!
Lämna ett svar