Teorifrukost: Trång sektion, Kritiska linjen och sommarjobbarens första lön!

Trång sektion låter lite som när man behöver lirka sig in i spånfiltret för att rengöra. Kritiska linjen är väl rimligtvis en linje att såga efter?

Faktiskt inte. Trång sektion och kritiska linjen tillhör de saker vi måste kunna, men som inte handlar om snickeri.

Det är mycket linoljefärgsmålning just nu. Komplett med mellanslipning, rengöring, torkning och så vidare. Man kunde tro att sommarjobbare och praktikanter skulle få en pensel och en färgburk o sätta igång. Tid är pengar och så vidare.

Och så är det ju såklart, till någon del. Men det räcker inte. Jag förväntar mig att de ska kunna mer och bidra mer än så.

Därför har vi i veckan haft teorifrukost+uppföljning (lite avskalat och förenklat) om två begrepp från ekonomistyrning och projektledning.

Vi har pratat om vad en trång sektion, eller flaskhals, kan vara. Att vi bara har en rikthyvel när många, i olika stadier av sina projekt, behöver kunna komma till och rikthyvla. Eller att bara en av oss har körkort för att köra det stora släpet och kunna hämta stora mängder virke. Vi pratade om hur vi på sikt vill försöka bygga bort flaskhalsarna men framförallt om hur vi på resan dit navigerar kring dem. Vi hoppade delarna med bidragskalkylering och täckningsbidrag, men själva grundtänket kring vad en flaskhals är och hur den påverkar vår vardag fick vi med.

Den kritiska linjen (CPM), som förenklat sett är den långsammaste vägen av på varandra tvunget följande uppgifter som måste slutföras för att slutföra projektet. Eventuellt enklare att förstå när man tittar på min fantastiska skiss. Vi pratade om uppgifters beroende till/av varandra och vikten av kommunikation om man inte är framför den kritiska linjen med sina uppgifter.

Så vad var poängen med detta? På Sliparebacken är projekten alldeles för små och sinsemellan olika att vi inte är i närheten av att ekonomiskt kunna försvara att lägga resurser på att i skrift (eller ens sittandes ner!) analysera flaskhalsar eller räkna ut kritiska linjer. Även om våra projekt vore 10 eller 20 gånger större vore det orimligt.

Så det hela verkar rätt onödigt för ett så här litet företag?

Tvärtom anser jag. Även om vi inte använder verktygen som avsett är det en enorm styrka att vi har ett resonemang kring dessa frågor. Att det i gruppen finns en förståelse och och intresse kring vad en flaskhals eller kritisk linje är. För att det hjälper alla att se sin del i det hela, kunna göra kloka egna val av hur man löser sin egen uppgift – även med hänsyn tagen till de uppgifter som andra gör parallellt.

När jag ska sammanfatta vad jag skrivit ovan funderar jag på om det är allra viktigast att det individuella och kollektiva ansvaret får stöd av verktygen ovan eller om det är allra viktigast att vi undviker den vanligaste fällan som denna typ av verktyg lätt utgör i stora organisationer. För jag har sett otaliga exempel på att denna typ av verktyg slutar som redskap för att människor eller grupper ska förklara varför projektet förvisso inte är bra och/eller färdigt men att det i alla fall inte är deras fel. Energin och fokuset hamnar på varför man i alla fall inte är skyldig. Där får vi aldrig hamna. Men jag känner mig ganska trygg på den punkten – vi är på väg någon helt annan stans!

Mycket bra jobbat allihop!

Väldigt kul att idag också ha betalt ut sommarjobbare Augusts första lön. En speciell känsla att ha dragit ihop sina egna pengar. Väl förtjänt August!


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *