Ibland får jag frågan – vilken matning? Vilket varvtal? Max avverkning? osv. Det beror såklart på. Men det är viktiga frågor att ha styr på innan man kör.
Närliggande är själva tänket kring hur och i vilken ordning man bearbetar materialet.
Idag skulle det bland annat fräsas en enkel fals i tröskelämnena jag hyvlade igår. Falsen skulle vara 15x38mm.
Steg 1 är att markera på ämnena var falsen skulle vara. Kärnsida upp. Hänsyn till fiberriktning, om man vill ta bort någon liten skada, se till att splintved hamnar på insidan (ingen splintved på dessa bitar dock). Klokt att markera tydligt, lätt att man gör fel sen annars.
Nästa steg är att göra en plan. Köra en testbit för att ställa in och sen mata igenom de tre bitarna? Det hade jag nog gjort om det gällde många bitar.
Istället blev det en variant utan testbit.
1) Fräs med motmatning (konventionellt) på ett något mindre mått än färdigmått i både bredd och höjd. Räcker att mäta med tumstock, noggrannare än så är det inte. Har du en Hebor går den nästan lika fort, men absolut inte mer avancerat än så. Ligg ca 2mm undermått.
Inställningar: Relativ hög matning, ca 5m/min. Matarrullarna sitter 5mm under ämnets ovansida. Matarverket (4 hjul) är snedställt ca 8mm från första till sista hjulet. Varvtal 6000rpm. Stålkutter med snedställda skär, diameter 220mm, vilket ger en periferihastighet ca 69m/s. Avverkning ca 13mm i höjdled och 36mm i djup. Hjulen centrerade över kuttern, 2 till vänster och 2 till höger. Anhållet har ställts med lite bredare öppning är normalt, jag vet att jag snart ska knuffa bak det och vill inte att det så ska ta i kuttern. ”Fingrarna” i anhållet på plats så att ämnet har riktigt bra stöd hela vägen.
2) Mät noga med skjutmått. Justera till exakt mått. Nu kommer Hebor väl till pass i djupled. Men nu mäter jag emot den runda delen (lättare att mäta emot) på kuttern istället för på skäret) och flyttar så många millimeter som saknas. I höjdled använder jag maskinens inbyggda räkneverk (sådant har vi ej i djupled). Nu är jag normalt väl inom 1/10mm. Är det mer kritiskt än så blir det testbit. I detta fallet är det ok.
3) Ändra till medfräsning. Består i att vrida runt matarverket så att det är vinklat åt andra hållet. Matningen sänks till 2m/min. Kör igenom alla tre bitarna.
Liten avverkning i sista omgången i kombination med medfräsning ger väldigt fint resultat.
Obs att medfräsning långt ifrån alltid är lämpligt och aldrig ofarligt. Det är inte en konventionell teknik och det krävs att man vet vad man gör. Det är inte heller lämpligt för stor avverkning.
Sammantaget är detta en väldigt snabb metod när det är få bitar. Att köra i två steg sparar putstid. Att slippa testbiten sparar inställningstid. Hade vi haft räkneverk på anhållet hade vi sparat ännu mer tid.
Blev allting bra direkt då?
Nej. Första medfräsningen noterade jag lite svarta brännmärken. Förmodligen ett stål som är lite slött. Ordnade genom att sänka varvtalet till 4200 och därmed skärhastigheten till 48m/s. Då försvann brännmärkena. Biten med brännmärken fick ett tag med en falshyvel – som vanligt kombinerar vi maskiner och handverktyg utifrån vad som fungerar bäst.
Förbättringsmöjligheter?
Finns alltid!
En kutter som var vassare hade sparat in lite handhyvling.
Att använda en högre men smalare kutter och köra ämnet på högkant hade inneburit att jag hade sluppit ta bort ringar i bordet, förmodligen lite snabbare.
Räkneverk/vev på anhållet hade gjort sista inställningen snabbare.
Lämna ett svar