Facebook och sociala medier är ett otroligt intressant ställe. Jag skriver på ett par olika snickerisidor.
Lägstanivån är rätt låg.
Det finns alltid ett par världsmästargubbar (av båda könen och olika åldrar) som sällan eller aldrig hjälper någon annan. Istället är det korta svar på andras inlägg där man gör någon kombo av att berätta hur många år man har snickrat och hur enkelt/grundläggande/simpelt eller fel det är i inlägget. Avsikten är aldrig att hjälpa någon utan att trycka ner någon eller berätta hur duktig man är. Dessa världsmästare stöter jag konstigt nog aldrig på i verkligheten?!
Men högstanivån är också fantastisk!
Med jämna mellanrum behöver vi hjälp med hur vi ska snickra. Häromdagen var det slut på karbamidhartslim (och fanns inget av rätt typ att få tag på med kort varsel i Sverige). Igår var det matte- och eller CAD-hjälp som behövdes. Vi skulle löta en rund form och behövde hjälp med att räkna ut vinklar, antal segment och längder på dessa.
Vad som händer då är rätt fantastiskt!
I går kväll fick jag en massa bra tips och uträkningar (delvis olika:). Länkar till sidor med liknande problem. Jag fick hjälp med mått via PM. Jag fick också erbjudande om att få det uppcaddat.
Idag börjar dagen med att jag möter Christer utanför snickeriet. Han har mig ovetandes kört från Malmö upp till oss med ritningar från CAD för att visa en lösning på vårt problem! Sen ser jag på facebook att Marco har erbjudit sig att komma förbi och visa oss hur Sketchup fungerar (nu vet han inte riktigt hur tröglärd jag är*). Under eftermiddagen kör vi förbi postutlämningen och hämtar en burk lim (med skumtomtar!!) som Eric har skickat till oss från Linköping! Och när jag skriver detta så ser jag att Jörgen har erbjudit sig att ha en Sketchup-kurs på distans via Teams.
Och till dessa kommer alla som hjälpte oss direkt i tråden igår och idag. Och alla er som har hjälpt oss med tidigare matte-problem och annat!
Stort tack allihop, ni är verkligen den bästa delen av Facebook!!
* Tröglärd och tröglärd. På en bra dag är jag nog snarare normallärd. Problemet är kanske snarare otåligheten. Otåligheten med maskiner, mojänger och framförallt datorer, telefoner, program, appar, koder, cookies och skrivare.
När vi idag handlade Oboy (praktikant-Jessie från gymnasiet dricker vare sig kaffe eller te men önskade sig Oboy, då fixar vi!) och kortläsaren krånglade, tydligen för att jag inte höll kortet tillräckligt nära/stilla/rakt/fint eller något – så undrar Christina hur jag kan ha så stort tålamod med människor och så litet med maskiner?
Det är en bra fråga. Jag har inte funderat riktigt på det tidigare och har nog egentligen inte riktigt något svar. Kanske kan jag försöka med att det inte gäller alla människor och inte alla maskiner? Oklart. Men Sketchup ligger definitivt på fel sida av skalan tyvärr…
God kväll allihop och tack igen!
Ni får en bild från ett kallt Skåne, då kan skåpbilen tydligen se ut såhär på morgonen:)
Lämna ett svar