Mässingsskruvar kan vara lite luriga. Idag har en slaglist återmonterats på ett dörrblad vi har modifierat. Vi har borrat och försänkt hål i slaglisten och nu var det dags att fästa den i dörrbladet. I slaglisten finns ett tight frigångshål.
Steg ett blir att hålla den på rätt plats med tvingar. Viktigt att man inte bara ”borrar på känn”, det burkar bli mindre bra. Generellt brukar det bli bäst att markera med centreringskörnare av rätt dimensioner och sen ta bort slaglisten och borra. Då borrar vi med ett borr motsvarande skruvens kärnas diameter.
Sen återmonterar vi slaglisten försiktigt med stålskruv i samma diameter som mässingsskruvarna. Dessa skapar nu gängspår åt mässingsskruven och håller samtidigt slaglisten exakt rätt på plats när vi efterhand byter ut skruv för skruv.
Mässingsskruvarna är mjuka och kan lätt gå av om man inte är varsam. Att smörja dem med tex stearin gör att den risken minskar. I detta fallet hade det gått fint ändå, men det beror på sammanhanget.
Jag drar normalt även mässinggskruv med maskin. Endast det sista halv-varvet dras för hand med skruvmejsel. Det är otroligt noga att man har ett bits som passar perfekt i både bredd och tjocklek. Är det riktigt känsligt slipar jag till ett bits till perfekt passform, då också med fasade hörn som passar perfekt i det försänkta skruvhuvudet – då kan man maximera bredden på bitset utan att hörnen på bitset tar i träet.
Varför jag verkar ta detta på så stort allvar? Kan bero på att det är det enda läget jag har. Alternativt att jag redan har brutit av min kvot av mässingsskruvar i en hård ekbit…
God kväll!
Lämna ett svar