Här återgett i en jättelångt och aningen ostrukturerad sammanfattning. Håll till godo eller bara bläddra bland bilderna!
För ett tag sedan kom en kund in med en nätt liten pinnsoffa. Trevlig liten modell med sits i massivträ och 4 ben utan sarg. Benen är koniska och sitter vinklade, monterade i sitsen med rampamuff (i sitsen) och skruvstift i benen. Påfrestningen på infästningen av benen i en sådan konstruktion blir enorm.
Båda frambenen hade lossnat från sitsen. Fick frågan om vi kunde laga det. Jag svarade att det kunde vi lösa, men precis efter att ha sagt det, vilket förvisso var helt korrekt, fick jag en tillfällig men grov sinnesförvirring och sa till kunden att det skulle ta 3-4h. Jag vet inte hur i hela friden jag tänkte, men så var det.
Under tiden som soffan stod och väntade på sin tur i kön av projekt började mina kognitiva funktioner att komma tillbaka. Först gick jag och sneglade lite lätt på den en förmiddag. På eftermiddagen gick jag och mummlade lite om den. Dagen efter tittade jag på den på allvar….
Jodå. Koniska ben. Förstört trä i båda benen, går ej att montera skruvstift i dem igen.
Jodå. Infästningen är såklart i vinkel. I två olika vinklar faktiskt, gentemot sitsen alltså. Dessutom inte samma vinklar som bakbenen har.
Jodå. Träet i sitsen och också dåligt och sprucket, vi kan inte montera någon rampamuff här.
Jodå. Sitsen är ordentligt tunn, krävs max försiktighet när vi bearbetar och skruvar här.
Lite suckande blev det. Länge sen jag räknade så här fel.
Men, det var bara att försöka lösa. ibland är det svårt och då får man tänka till. Följaktligen löste jag problemet – genom att skicka det vidare – lärlingen fick ta över! 🙂
För er som fortfarande är tveksamma – detta projekt är alltså avsevärt svårare än det kanske verkar. Många av momenten hade Christina dessutom aldrig gjort tidigare.
Vi började med att kasta min tidsuppskattning genom fönstret, eller snarare jag berättade inte den alls för henne (kan dock nämna att på tredje dagens slut sa hon att hon hoppades att detta var ett fastprisjobb – för kundens skull ;)).
Sen började vi (eller ja, Christina) från början. Steg 1: Tillverka fräsmall i MDF med hjälp av vår cirkeljigg. Fräs bort dålig trä i sitsen. Fräsningen sker dock inte i den vinkel som benet skall sitta i utan rakt ner, 90 grader mot ytan. Viktigt med rätt djup.
Sen skulle det svarvas pluggar som passade perfekt i hålet. Det visade sig att Christina aldrig hade svarvat en enda gång i sitt liv, inte ens i skolslöjden. Om det beror på att man inte gör det i Danmark eller om det handlade om att läraren inte vågade låta henne gå loss med svaren förtäljde inte historien.
Som tur var så har vi nyligen fått igång vår Zimmerman modellsvarv. Det blev en ingående genomgång. Om säkerhet, funktioner, varvtal, matning. Om digitaler, svarvriktning, avverkning. Om vändskär, snabbfäste, dubbdocka och dammutsug. Och ca 100 grejor till. Men Christina plockade snabbt upp poängerna. I måndags hade hon inte svarvat en enda gång som sagt. Numera är jag tveksam till om jag eller Jesper någonsin kommer att få använda svarven igen…
Pluggar i björk svarvades och limmades. När Christina hade fräst hålen i sitsen så hade hon medvetet sparat en liten kant runt varje fästpunkt så att hon nu kunde referera med stämjärn mot denna kant och på så vis skära ner den i limmade pluggen i exakt rätt vinkel. Däremellan hann hon med att modifiera en handöverfräs så att hon kunde fräsa bort det av pluggen som satt över ytan.
Nu var det benens tur. De är koniska och framförallt dåliga i änden där skruvstiften ska i. Det blev samma lösning här – ta bort trä och limma i nytt. Christina bestämde sig för att använda långhålsborren för att fräsa ett 25x90mm hål. Att borra var ingen vidare ide eftersom det inte fanns något trä i mitten där det gamla skruvstiftet hade suttit. Ett träborr behöver material i mitten för att ge styrning åt spetsen.
Värst var kanske att benen var koniska och därmed allting annat är lätta att spänna upp i perfekt linje med fräsverktyget. Efter lite tester och diskussion beslutades det att Christina skulle svarva en fixtur. Hon räknade lite och hittade att vinkeln skulle vara ca 0,9 grader. Sen tillverkades ett rätblock. Borrades igenom och svarvades koniskt med en innersvarvbom. Vår svarv är väldigt bra för denna typ av jobb. Notera också att Christina också satte innersvarvbommen i en annan vinkel och svarvade ur en midja inne i det koniska hålet. På så vis kommer fixturen endast att klämma längst fram respektive längst bak – och ett litet litet vinkelfel skulle spela betydligt mindre roll samtidigt som vi skulle få ett väldigt bra grepp.
Sen klöv hon rätblocket till två halvor och monterade den undre delen enligt bild i långhålsborren. Linjering med korslaser och justering med indikatorklocka och bladmått. Christina är noggrann och finurlig och fick till en väldigt bra setup.
Sen blev det odramatisk fräsning i flera steg.
Därefter gick Christina tillbaka till svarven och tillverkade fler pluggar med riktigt fin passning till de frästa hålen. Dessa limmades med epoxy – trots den täta passningen gick det inte att montera dem med något presstryck att tala om och då är epoxy ett bättre val än vanligt vitlim.
Under tiden det torkade var det tillbaka till sitsen. Nu skulle hon borra hål för rampamuffen. Det skall ske vinkelrätt mot det lutande planet hon precis hade åstadkommit. Att stå med en handborrmaskin och sikta var dömt att inte uppnå våra krav.
Istället gick Christina tillbaka till svarven och svarvade fram en fixtur i form av en rundstav som passade perfekt mot den sneda ytan och som hade ett hål i mitten borrat med samma borr som hon skulle ha i sitsen. Hon räknade också ut rätt borrdjup och gjorde fixturen i precis rätt längd för att borrmaskinens chuck skulle fungera som ett djupstopp (dvs när den trycktes mot fixturen hade man borrat till rätt djup).
Innan vi borrade spånade vi dock vidare kring hur vi skulle kunna montera rampamuffen rakt (ja, eller snett i förhållande till sitsens undersida alltså). Som ni säkert kan gissa gick Christina tillbaka till svarven och tillverkade en ny fixtur som ger stöd åt rampamuffs-verktyget. Vår verktyg var dessutom för kort så jag gick och svetsade ett nytt under tiden.
Ungefär här var veckan slut. Christina har lärt sig massor. Soffan är nära att vara klar och vi var alla trötta i huvudet.
Men så hade jag lovat kunden att den skulle vara klar redan på måndag. Christina ville vara kvar och göra klart den men jag skickade hem henne med tanken att göra klart den idag.
Och det gjorde jag. Med så otroligt rigorösa förberedelser var det väldigt smidigt. Lite som att bygga lego. Jag borrade ur och gängade i skruvstiften med hjälp av långhålsborren (för själva skruvningen var maskinen avslagen och gav bara styrningen såklart).
Sen använde jag fixturerna för att borra och montera rampamuffarna i sitsarna. De var perfekt i vinkel. Sen var det bara ett göra en egenkontroll och skriva världens längsta inlägg och så var allt klart.
Många lärdomar och väldigt bra jobbat Christina. Lyxigt nog hade jag också fördelen att lära mig och träna på en massa saker.
Lämna ett svar