Kunden, spårvagnen och hjulsvarven.
För några år sedan fick Lund spårvagnstrafik. Det var lokalt en stor och viktig fråga som hade diskuterats i många år. Staden var kluven. Det var antingen väldigt värdelöst eller bäst ever. Själv har jag ännu inte åkt med den och varken då eller nu är jag särskilt engagerad i frågan.
Möjligtvis hade jag hoppats på att det skulle vara fina vagnar klädda i teakfanér och med en lokförare som glatt vinkade med en skärmmössa och ivrigt ringde i en mässingsklocka när någon stod i vägen. Så visade sig inte vara fallet.
Ungefär i samband med att spårvagnarna skulle tas i bruk hade vi en kund på besök i snickeriet. En lite äldre herre från Göteborg. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi snickrade åt honom eller om han köpte virke. Oavsett så behövde han råd om något kring detta och det var kaffedags ändå så han och jag satte oss ner, tog en kaffe och pratade snickeri.
När han hade fått hjälp med sina frågor vidgades samtalsämnena.
Han berättade att han hade jobbat med spårvagnarna i Göteborg i många år och nu flyttat ner till Skåne. Då kom samtalsämnet in på spårvagnarna i Lund. Det märktes fort att detta var ett ämne som engagerade honom. Jag misstänkte först att det handlade om samma samtalsämne som var vanligt på den tiden – är det bra/dåligt med spårvagn? Vem i hela friden installerar spårvagn 2020? Kan den ens bromsa? Den kan ju inte väja! Fel sträckning har den också. osv.
Men nej. Han tittade istället rakt på mig och sa med eftertryck – de har ju ingen hjulsvarv! Han var rejält engagerad, någonstans emellan skratt och ilska, svårt att beskriva med ord. Han upprepade – De har ju ingen hjulsvarv!! Haha, hur har de tänkt att det ska gå?!?!
Här hade han nog förväntat sig att jag skulle förstå och hålla med honom. Men eftersom jag inte riktigt visste vad en hjulsvarv var eller varför den var så viktigt eller varför det inte fanns någon så förstod jag inte att frambringa rätt reaktion.
Men han lät sig inte nerslås av detta utan förklarade istället hur en hjulsvarv fungerade. Mycket intressant, han var uppenbarligen kunnig. Med en hjulsvarv, som är nersänkt i marken under spåret i depån, kan man, utan att ta loss vare sig hjul eller axlar, svarva hjulen runda. I samband med bromsning och slitage i allmänhet behövs hjulen nämligen med jämna mellanrum svarvas runda igen.
Efter att ha förklarat hur det funkade så upprepade han igen att det var ju helt uppåt väggarna att de inte hade någon hjulsvarv. Det lät ungefär som att jag hade beskrivit ett snickeri som inte hade någon rikthyvel….ja ni fattar ju hur märkligt det hade varit!
Jag höll med honom om att det ju lät märkligt.
I mitt stilla sinne tänkte jag samtidigt att det faktiskt vore ännu märkligare att man upphandlade detta enorma projekt och missade att man behövde en hjulsvarv. Man kan ju helt enkelt inte ha missat en sådan sak? Kanske hade man redan en hjulsvarv fast det inte var känt? Eller fanns det månhända andra modernare lösningar idag? Min tvekan handlade helt enkelt om att det verkade så himla orimligt att en sådan sak kunde missas.
Vi pratade vidare och drack upp kaffet och sen tänkte jag inte mer på det. Tror jag nämnde något om det till kollegorna dagen efter för det var ganska underhållande att han var så upprörd över en så här sak.
Spola fram några veckor (eller kanske var det någon månad?). Spårvagnarna har börjat gå. Och nästan omedelbart står varenda set (7 av 7!) stilla i depån……för det fanns ingen hjulsvarv!
Jag har skrattat åt detta mer en en gång och det var helt tydligt att göteborgaren hade koll på vad han talade om.
Lämna ett svar