Googla fenomenet att ”backa in i framtiden”.
Diverse politiska partier skriver det om varandra.
Även arbetsmarknadens parter skriver det om varandra.
Ledarsidorna anser att denne eller denne backar in i framtiden.
Robinson-deltagarna skriver det om Paradise Hotel-deltagarna.
Det verkar som att precis vem som helst kan backa in i framtiden.
Oavsett vem det är som backar in i framtiden så är det helt klart att det är en väldigt dålig sak att göra.
Vad som krävs för att anses backa in i framtiden är mer oklart.
Själva ”in i framtiden” är nog rätt enkelt att förstå – alla de av oss som lever är rimligtvis på väg dit.
Men hur man ”backar” dit är inte lika lätt att utröna. Av vad jag har kunnat läsa mig till så verkar det handla om att man gör/tycker/säger något som den som skriver på ledarsidorna inte gillar. Vad det faktiskt är man gör verkar kunna vara lite vad som.
Jag har också en gnagande misstanke om att vad som anses vara ”backa” är något som förändras med tiden – och kommer att göra det igen, i, TA-DA!: Framtiden.
Om man blickar tillbaka mot dåtiden så var man år 1975 förmodligen på väg in i Framtiden med ett rättvänt avancemang om man lade sina slantar på att köpa en Waco Sigma sinkmaskin. Den mest moderna av sinkmaskinerna. Med roterande omformare, variabelt varvtal, vinklingsbar spindel, utan remdrift, lysande lampa som visade att maskinen var tillslagen och en massa andra fantastiska finesser! Tryckluftsdriva balkar med fotpedal såklart!
2024 gissar jag att motsvarigheten är att man investerar i en app-styrd CNC, diamantbelagda frässtål, laserskärare, 3d-printer, epoxy-omrörare och CAD-program till telefonen.
Om man istället bestämmer sig för att det är rimligt att köpa sinkmaskin nummer två (i form av nyss nämnda Waco Sigma) och på köpet dessutom slår till på något ännu mer utdaterat – nämligen en elektro-pneumatisk 1600kg Josting fanerklipp – ja då är saken klar. Man ska möjligtvis in i Framtiden, men näsan pekar knappast åt rätt håll!
Förmodligen inte det bästa inköper. Omodernt, tungt och träligt. Framtiden är ju agil, flexibel och rättvänd.
Men om man trots allt beslutar sig för att denna investering i utdaterat gjutjärn är en bra idé – då kan jag inte tänka mig ett bättre sätt att hämta hem maskinerna än att koppla släpet, hotta in lärlingarna i skåpbilen och dra på roadtrip till Helsingborg.
Där blev det en massa arbete med tröskedomkraft från faraonernas tid, rullspett modell större och pallyftare från 60-talet. Efteråt fick vi lyfthjälp med truck och sen blev det en skön runda hem i sakta mak på småvägarna. Vi fick se Öresunds Ven i solnedgången och månen över Asmundtorp! Toppendag!
Det enda smolket i glädjebägaren var dock att maskinerna köptes från Rönnowska skolan, där Jesper gick finsnickeri-gymnasium. Nu är finsnickeri-programmet nerlagt och lokalen skall tömmas… Men maskinerna kommer i alla fall att fortsätta användas!
Lämna ett svar