Etik, moral och träning på Sliparebacken.

Allt ska tränas. Kanske kan man tro att praktik- eller lärlingstiden handlar om att lära sig hyvla, såga dovetails och putsa. Det är ju sant, till allra största delen. Sen handlar det också mycket om att bära och släpa.

Men det handlar också mycket om att tänka som en snickare. Att inte bara jobba på ”som vanligt” utan också att fundera på varför. Vilka lösningar finns, hur kan vi lösa utmaningarna. På vilka sätt kan jag göra nästa moment osv.

En annan del handlar om allting annat som man måste lära sig i arbetslivet. Om allting som skiljer från att plugga på gymnasiet jämfört med att arbeta på det lilla snickeriet.

Idag har Oliver fått två olika moralisk/etiska ”dilemman” att fundera kring. Båda är hämtade direkt från vår verklighet de senaste veckorna. Han fick berätta hur han tycker att vi bör agera och fick sen motivera sitt svar såklart. Alla svar som inte börjar med ”det beror på” är med största sannolikhet fel.

Hur har du agerat om det var ditt företag?

1) Vi fick offert på en stor laddning slippapper. Både för handslipning, handhållna maskiner och stationära maskiner. Vi putsar mycket och det blir mycket pengar. Vi beställer. Ordersumman är ca 25.000 kr ex moms.

När fakturan kommer visade det sig att på en typ av slippapper har vi blivit fakturerade 45% lägre pris än på offerten. Därför är fakturan på ca 1200kr ex moms mindre än den borde ha varit enligt offerten.

Hur hanterar man detta? Är det säljande företagets problem? Kan det inte skicka rätt faktura får de skylla sig själva? Eller ska jag maila dem om det? Eller något helt annat?

2) En privatkund kom in för några veckor sedan och behövde hjälp med ett riktigt litet jobb. Inget svårt, men det var ett par olika moment och lite virke. Han fick och accepterade ett fast pris baserat på vad jag tänkte att det borde ta.

När jag ett par dagar senare skall göra jobbet märker jag att vi i ett hörn har gammalt material liggande som kommer att passa utmärkt för uppdraget. Lite hyvlande, sågande och puts så har jag sparat nästan halva tiden jämfört med om jag hade gjort allt från scratch som var den ursprungliga tanken.

Hur hanterar man detta? Ge rabatt till kunden motsvarande tidsvinster? Eller ge rabatt motsvarande halva tidsvinster så att vi delar på den? Hålla sig till det offererade och accepterade priset? eller något helt annat?

Jag är nyfiken på vad ni tänker! Jag kommer längre fram att avslöja hur vi agerade. En del av er som läser här vet nog redan hur vi har gjort.

Ni får en bonusbild också! En stor hög askpinnar som ligger och vilar till sig innan vidare bearbetning. På så vis är vi säkra på att de uppsågade bitarna är lika torra allihop (även de som tidigare var inne i mitten på en planka). Bitar som vill slå sig mycket kan också sorteras bort. Sen hyvlas det igen, får ligga och vila mer och till slut hyvlas de till slutmått.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *