För ganska exakt 3 år sedan påbörjade jag ett matsalsbord i ek. För att kunna låta intresserade följa processen skrev jag om den här på vår sidan. Det har blivit totalt nio inlägg (tio med detta). Vill du se mer så sök på ”Ett matsalsbord” så kommer de andra delarna upp.
Bordet är i massiv europeiskt ek. Design framtagen i samråd med kunden. Skivan har en av mina favoritfogar – fogen följer helt enkelt ämnenas form istället för att hyvlas raka.
Skiva och underrede har ett utmärkt tekniskt utförande. Samtliga fogar är extremt tighta. Allt är rakt, plant och i vinkel. Fasningen på undersidan av skivan blev precis som jag ville ha den (dock blev den aldrig putsad, bara fräst och hyvlad).
Men…
Arbetet har verkligen dragit ut på tiden. Tre år är såklart lång väntetid för kunden. Lika länge har sakerna legat i vägen på en vagn här i snickeriet.
Jag har gjort något litet då och då, med längre och längre mellanrum. Visst har vi haft mycket att göra, men det har inte varit huvudanledningen.
Planken som utgör skivans tom harmoniserar inte med varandra! Jag misslyckades att se helhelten när jag la ut materialet. Det är en blandning av liggande och stående årsringar som gör att jag så fort jag tar tag i projektet bara tappar energin.
Lite halvt har jag stapplat framåt. Tänkt att det är ok (fast innerst inne har det nog aldrig känts så) och kommer att bli bra. Men snart har jag lagt ifrån mig grejorna igen.
Men så tog jag beslutet att nu får det räcka. Jag lägger inte ner min själ i något som jag bara inte gillar hur bra den sista delen av arbetet än blir.
Detta beslut borde jag såklart har tagit för länge sen. Istället hamnade det i en dålig spiral. Dåligt samvete för att det drog ut på tiden. Dåligt samvete för att allt bara ligger i vägen i snickeriet. En gnagande känsla av att oavsett om jag driver igenom detta nästa vecka så kommer jag aldrig att bli nöjd. Allt ihop har bara gjort att projektet har puttats framför mig.
Men nu är den uppsågad och allt känns bra! I nästa veckan åker jag och skaffar nytt virke. Jag har lärt mig saker och blivit bättre och nu känner jag mig väldigt taggad på att snickra ett fantastiskt bord!
Kunden? De är lite oförstående men de supportar ändå. De har verkligen fått vänta. En extra tanke för deras tålmodighet blir det idag. Tack!
Kollegorna? De sa såklart fina saker som att det var tight snickrat. Men samtidigt så förstod de precis vad jag menade med hur det känns när det är fel känsla på allting. Tack!
Andra som kunde tänka sig att köpa en sådan bordsskiva även om snickaren inte gillar den? Nej tyvärr. Den är inte godkänd att lämna snickeriet och även om jag förklarar detta för en potentiell köpare så kommer de som ser bordet inte att veta bakgrunden.
Virket då? Det ska inte eldas upp. Vi får helt enkelt lägga det i virkeshögen och använda till något annat!
Trevlig helg!
Lämna ett svar