Lärlingen svarvar och fräser special.
I ett snickeri som vårt är det alltid mycket att göra. Allt från att köpa nya gångjärn till att skicka fakturor till att dammsuga golvet eller snickra ett vitrinskåp.
En av mina arbetsuppgifter är att fördela arbetet. Vem gör vad helt enkelt.
I det korta perspektivet, typ över en dag, vecka eller kanske tom en månad är det i teorin extremt enkelt. Den som har möjlighet att utföra alla uppgifterna skall endast utföra de uppgifter som de andra inte kan, alternativt inte kan utföra lika effektivt. På så vis har vi fördelat våra respektive insatser så effektivt som möjligt.
Men det håller inte. Det är faktiskt väldigt långt ifrån att duga.
Det finns många anledningar till detta. Många av dem med sin grund i mjuka värden. De får diskuteras i ett annat inlägg.
Men det finns också kallt kalkylerade ekonomiska värden i att låta även de som är nya göra svåra uppgifter. Nämligen att vi inte har råd att ha kollegor som inte kan snickra de uppdrag vi får. Vi är för få för att ha någon anställd som bara kan vara hantlangare. En dag sitter vi med bara svåra jobb och om det bara är en minoritet som kan utföra dem så blir det inte bra.
Det är dock snarare de mjuka värdena som gör att jag så ofta tillfälle ges puttar i kollegorna i den djupa änden av bassängen. Men tänket kring att de måste lära sig och träna för att vara till nytta över hela fältet i framtiden finns såklart också där.
Häromveckan fick Christina att bita i. Svårare än det kanske kan se ut vid en första anblick.
Det skulle tillverkas hörnskydd för ytterhörn inomhus. Europeisk ek, kvist- och sprickfri. Exakt en kvart skulle fräsas bort. 100mm från toppen skulle det vara ett svarvat dekorativt v-spår. Sen skulle bitarna geras 15 grader (från två håll, dvs både lutning och vridning av klingan samtidigt) uppe och nere.
V-spåret görs bra i svarven. Men det måste göras innan ”kvarten” fräses/sågas bort.
Christina fick fundera mycket. Sen diskuterade vi och vände och vred på möjligheterna. Det finns som bekant flera sätt att flå en katt!
Sen började hon svarva. Med support och digital var det lätt att göra ett spår.
Men att fräsa ett runt ämne med precision är såklart en mycket större utmaning.
Christina tillverkade en jigg som hade precis samma höjd som ämnenas diameter. Sen skruvades rundstaven fast i kortändarna (jiggen är kapad i samma uppsättning på justersågen som rundstavarna). En liten bit list på ovansidan hjälper till att pressa rundstaven mot fräsbordet. Påskruvade handtag hjälper till att komma ihåg att hålla händerna på rätt ställe. Sen är det enkelt att pressa rundstaven mot jiggen genom att pressa hela paketet mot anhållet.
Det börjas i fräsbordet. Med digitaler och smidiga inställningsmöjligheter är det enkelt att börja ta ett litet lätt skär och sen jobba sig upp till ungefär så stort som är rimligt med en skaftfräs.
Utan att lossa rundstaven tog Christina sen med sig hela paketet till vertikalfräsen. Den är perfekt inställd för slutmåttet. En körning här och sen är det klart. Notera hur hon använder stödbitar i furu både framför och efter kuttern. Det tog lång tid att sätta upp och trimma in allting, sen gick själva körningen av alla bitarna i ett nafs. Men bra förberedelser gör jobbet enkelt.
Att ta bort i flera omgångar är klokt då det minskar risken att man rubbar ämnet.
Det blev ett utmärkt resultat! Bra jobbat Christina!
Lämna ett svar