Jag får ofta frågor om tips för att hitta jobb som finsnickare, eller kring att starta eget (det ska vi faktiskt ha en kurs i på lördag!). Ibland är det människor som söker arbete eller lärlingsplats ibland är det någon som bara funderar kring att byta bana i livet.
Även i de fall där vi av olika anledningar inte kan erbjuda arbete eller lärlingsplats brukar jag i alla fall bjuda in på en fika med förhoppningen att kanske kunna förmedla lite tips eller ideer om möjliga vägar in i branschen.
Här är ett annat tips, eller förebild. En kille som gör allting rätt för att vara anställningsbar på ett litet snickeri.
Gus har gått ett par år i skolan i Frankrike (som vanligt mycket hög nivå på skolorna där) och är nu på sex månaders praktik via Erasmus, ett europeiskt utbytesprogram.
Han kommer hit med en enormt stark inställning. Duktig på att snickra men också väldigt ödmjuk. Han låter inte språkförbistringar stoppa honom utan han har fokus på att göra sitt allra bästa, helt oavsett uppgift han får tilldelad. Han tänker själv och har egna förslag till lösningar. Ovan på det är han social, trevlig och kommer lätt in i gruppen.
I veckan har han stått och sicklat och slipat bort lack från ekstolar. I princip hela dagarna. Jag brukar försöka undvika att man står så länge med samma sak, men ibland är det svårt att få till schemat på bättre sätt. Det hindrar inte honom från att arbeta hårt och målmedvetet. När jag beklagar att jag inte hade mer varierande uppgifter till honom är svar bara ”no problem”.
Han har också kommit långt i snickrandet på bara två år i skolan. Därför fick han, i princip helt på egen hand, snickra ett litet trädgårdsbord i furu, målat med linoljefärg. Det är nog färdigtorkat och kommer bilder på i början på nästa vecka. Jag blev imponerad av hans kompetens.
I jämförelse med inställningen som jag skrivit om ovan är dock förmågan att på egen hand kunna snickra ett trädgårdsbord av mindre betydelse. Hur konstigt det än kan låta.
Bra jobbat Gus!
Lämna ett svar