Detta soffbord tillverkade jag åt en god vän för många år sedan. Det är i helstav europeisk ek med sockerlådssinkor. Varje stav fortsätter kontinuerligt längs möbeln. Snickrandet är väldigt tight även om designen är annorlunda och dimensionerna är grövre än vad jag hade valt idag.
Bordet har varit uppskattat och har använts flitigt. Under åren har jag haft det inne minst två gånger för att slipas och oljas.
Men så för en knapp månad sen lämnade tyvärr Kristian oss väldigt hastigt och oväntat. Jag hade tänkt mig att soffbordet skulle överleva oss båda. Jag tänkte bara inte att det skulle ske redan nu.
Nu slipas och oljas det och går vidare till Kristians lillebror, jag är väldigt glad att det får en fortsättning i familjen.
Lämna ett svar