Våren 2017 började en nyfiken nybliven 15-åring hos oss. På lov och helger kom Jesper och lärde sig snickra…och allting annat som man måste sköta i ett litet snickeri. Från att serva maskiner till att backa med släp, svetsa, rensa ogräs, måla huset till att bära virke och klyva ved. Men som tonåring på första sommarjobbet fick han naturligtvis också lära sig om att bli vuxen, ta ansvar och att vara en del i ett lag.
Måndagen efter studenten 2021 började han hos oss på heltid. Projekten han har varit med på eller skött på egen hand är i enormt spridda, från svarvning av de minsta detaljer till stora trappor, dörrar, fönster och möbler. Parallellt har han också kommit på helger med en massa egna projekt i både trä och metall, med ett ständigt driv att utvecklas och lära sig mer.
Jesper har haft en enorm och i det närmaste oöverträffad förmåga att ta till sig och förstå tekniska aspekter av snickrande, trä, maskiner och verktyg. När andra för länge sedan har fyllt dagens kvot av nytt lärande har han bara sugit i sig mer.
Med åren har han blivit snabbare och säkrare. Han har också alltid varit intresserad av snickeriets utveckling och varit den första att heja på när jag har funderat på inköp av någon ny maskin. Kaffe lyckades jag dock aldrig få honom att dricka, trots idoga försök.
Nu ska Jesper vidare på nya äventyr. Det är såklart trist för oss andra och för företaget som sådant. Men samtidigt känner en annan del av mig annorlunda. Jag har varit med på hans resa till finsnickare och nu är jag väldigt nyfiken och hoppfull hur det ska gå för honom på nästa snickeri. Jag vet att han är väl förberedd och beredd att jobba hårt.
Vårt allra största lycka till Jesper! Tack för den här tiden!
Lämna ett svar