Igår hade jag tänkt ge mig på det svarvade benet till Wegner-soffbordet igen. Men så dök Christoffer upp och vi byggde på utbyggnaden av snickeriet och diskuterade val & politik istället! Alltid intressant med tankar och infallsvinklar från någon av en helt annan generation. En stark insats som vanligt från Christoffer.
Så mitt misslyckande från i fredags fick vänta tills idag på att brottas vidare med.
Jag fick en massa bra input från läsare här och i olika snickerigrupper – tack!
Steg 1 blev att såga av benet, spänna upp det i svarven och svarva bort hela ”det nya” benet. Sen borrade jag tapphål (i långhålsborren) i en ny bit ek. Långhålsborren har tyvärr bara en hastighet, 2800rpm. Som tur är har vi några rätt långa forstnerborr med hårdmetallspets som klarar ändträ i ek även vid de varvtalen.
Men hålet blev inte riktigt runt trots allt. Jag vet inte riktigt var jag fallerade, men det blev typ 20,1mm på minsta och 20,4 på bredaste stället.
Sist svarvade jag tappen till ca 0,3mm övermått. Det var tveklöst för stort. Denna gång svarvade jag den till precis lite tjockare än 2,4. Alltså typ inget övermått på ena ledden av hålet och ca 0,3mm på andra ledden. Det är ju i snitt mindre i alla fall:)
Jag förbättrade också stödet mot chucken. Ett sparstål i HSS borde ju inte ge sig i första taget kan jag tycka.
Det gjorde det inte heller. Med ganska hög men ändå rimlig press gled tappen in. Det var enkelt att pressa kontrollerat och med känsla med dubbdockan.
Det var nog för mig att det blev press. Jag tillhör inte de som tror på att det blir bra när man låter limmet svälla träet och skapa en press på det viset. När de så småningom torkar får man då krafter som vill ta isär fogen. Jag vill tvärtom att träet villl sträva efter att hålla ihop fogen.
Vi får se hur det går, nu är det torkning.
Trevlig söndag!
Lämna ett svar