Ikväll skulla jag svara och limma lite hade jag tänkt. Ett ben till ett Wegner AT-11 soffbord hade blivit bryskt attackerat av en hund. Intressant nog var det bara ett ben på bordet som var populärt.
På AT-11 har ekbenen en gänga i toppen (som en skruv) som skruvas in i ett gängat hål i underredet. Vi har inga rimligt effektiva sätt att tillverka en sådan gänga. Befintlig gänga var inte direkt i nyskick, men den fungerade ändå utan anmärkning.
Den tänkta lösningen var därför att skaffa en ny bit ek. Borra ett 25mm hål i änden. Sen svarva ner det gamla benet (och spara gängan) till en cylindrisk tapp, typ 25,3mm i diameter. Sen limma den i det borrade tapphålet och till sist forma benet.
En ganska bra plan tyckte jag…
Att borra 25x85mm hål i långhålsborren gick fint.
Sen dags för svarven. Gängan måste greppas försiktigt. Med en medlidande chuck i dubbdockan var det relativt enkelt att greppa och svarva ner en (vad jag trodde) lagom stor tapp.
Jag svarvade en fasad kant längst fram för att göra det lättare att trycka in tappen. Tappen är ca 0,3mm större än hålet…jag visste att det skulle behöva tryckas en hel del. Rakt och kontrollerat dessutom. Samtidigt är det väldigt viktigt att det är mycket mycket tight passform – jag har inget sätt att när fogen är ihop lägga tryck på limfogen och det är essentiellt för en god limfog med pvac-lim.
Med tanke på hur tight det var så var det inte läge för en torrlimning. Jag bara provade att trycka in tappen ca 5mm. Det gick fint, väldigt lagom passning.
Tanken var att utnyttja svarven för att linjera upp allting och att få ett jämnt och fint tryck med dubbdockan.
För att hindra att gängan och tappen skulle glida för långt in i chucken tog jag först en bit 12mm mdf som stopp bak i chucken. Sen insåg jag att det kanske var för klent. Så jag hyvlade fram en 12x12mm bokbit. Stark, kan man ju tycka. Ja ni hör ju var det är på väg.
På med titebond 1 i tapphål och på tapp. Sen gäller det att agera snabbt. Den första minuten eller så kommer limmet att hjälpa mig, det kommer att bli glatt. Men väldigt snart efter det kommer det istället att börja låsa.
Att pressa med dubbdockan gick utmärkt. Rakt, fint, kontrollerat. Visst motstånd fanns, men lagom.
Efter kanske 30mm började det ta emot. Limmet på tappen började bubbla ut ordentligt. Det har blivit en luftkudde inne tapphålet som helt enkel trängde ut rakt igenom eken och fick limmet på ytan att bubbla. Men det var jag beredd på. Så det var bara att med känsla veva vidare.
….Ytterliggare kanske 25-30mm kom på…sen började det konstigt nog gå lättare?!
Så var det såklart inte. Det började gå ännu tyngre i tapphålet och istället så deformerade jag bokbiten….
Nu var goda råd dyra. Bort med bokbiten och ta närmast möjliga kraftigare alternativ. Det låg ett gäng glaslister (till fönster) i ek på en vagn ett par steg bort. En av dem fick sätta livet till (förlåt Nellie!). Det hjälpte inte, de blev pannkaka av dem också.
Trots mycket förberedelse redde jag inte ut att få in tappen längre. Det fanns inte tid att hämta ännu kraftigare mothåll (men det ska jag se till att ha nästa gång!). Vis av en i det närmaste oändlig radda av tidigare misslyckanden så tog jag det i alla fall lugnt. Inget tanklöst bankande med klubbor och liknande utan istället lät jag bara den vara. Fönstret där det fanns tid att lösa problemet hade passerat. Nu får limmet istället torka och imorgon svarvar jag ner till en ny tapp och börjar om. Ingenting fördärvat, det blir en ny chans.
Alltid mer att lära! Nu dags att fundera ut vad jag ska ändra på. Ett kraftigare mothåll är givet. Kanske någon form av kanal så att luften i tapphålet kan evakueras (fast jag tror faktiskt inte att det var det största problemet). Kanske bara 0,2mm i presspassning. Tar tacksamt emot input!
God kväll!
Lämna ett svar