Det är inte alltid helt enkelt att på ett säkert sätt hantera små bitar i snickerimaskiner. Idag skulle en ganska kort och grov bit furu kapas ner. Bredd och höjd ca 110mm, biten jag utgick ifrån var ca 400mm och färdigt mått var 112mm. Eftersom vi inte har någon kapsläde som klarar av att man har klingan så högt fick jag titta på andra lösningar.
Valet idag blev lite ovanligt. Normalt sett brukar jag i liknande lägen klämma fast en hyvlad bit på kapanhållet (som sticker ut till höger) och sen bara hålla biten mot denna. Men idag kändes lösningen inte tillräckligt bra. Dels för att ursprungsmaterialet var ganska kort och därmed litet att hålla i, dels för att det var en så grov bit, med stor såghöjd blir motståndet från klingan större och mer vridmoment som påverkar biten och riskerar att få den att röra sig.
Därför blev lösningen lite ovanlig (för mig i alla fall). Jag skruvade fast biten i det temporära anhållet. Bara att se till att klingan inte träffar någon av skruvarna, sen satt det väldigt bra.
Den färdiga delen blev en hållare för reduceringshylsor till våra träborr med morsekona.
I övrigt har vi haft fullt upp idag. Ronnie arbetar med ett förvaringsskåp för snickeriet. Med ett gäng fasta hyllplan och avdelare blir det rejält med träning med dominon, det gäller att ha koll på att alla bitarna är vända åt rätt håll.
Jesper sinkar vidare på nattduksbordet i ask. Det är mycket jobb, men så blir det väldigt fint också! På bilden där man markerar för ”pins” så låter han stödet på baksidan vara aningen för lågt, vilket kombinerat med att han har huggt in små ”hack” på backsidan av ”tailsen” gör att bitarna sitter ihop prefekt utan att glida, ett tips vi har lärt oss av Matt Estlea.
Lämna ett svar