Jag är nästa lika stolt över våra fönster som över våra snickare!
Idag var det ivägskeppning av 50 luft furufönster. De är till en villa i Lund, en stor beställning för oss. Tillverkning av detta har Alexandra stått för, i det närmaste ensam, även om våra praktikanter Anders, Jesper och Gustav också har jobbat hårt med oljningen nu på slutet.
Först om fönsterna:
Furufönster med isolerkassett. Kunden önskade en kompromiss mellan det gamla utseendet och något som var snabbare och enklare att putsa. Efter dialog föll valet på att behålla utseendet avseende glasindelning, avsaknad av spröjs etc men att byta till isolerkassetter. Kassetterna har energiglas och är gasfyllda och har samtidigt ett sk kulturglas ytterst, vilket ser ut som ett äldre maskinvalsat glas. En avvägning mellan att behålla husets utseende och bekvämlighet för de boende.
Utförandet är med tät kärnfuru på utåt vettande ytor. Kärnvirke av ek till glaslisterna. Just att använda kärnvirke (både avseende furun och eken) är otroligt viktigt – splintveden av furu respektive ek är inte röttålig! Det är just kärnveden som har god tålighet mot röta. Däremot fungerar ytveden utmärkt att ha mot insidan av huset.
Limmat med 2K D4 lim, Casco 3336+3346. Ytbehandlingen är med Selder Grundolja. Botten av mittpost samt sidostycken ställdes ner i fritös med 130 graders linolja i 15 minuter och eftervärmdes sen in med IR-lampa. Övrigt virke penslades med 130 graders linolja och värmdes in med IR. Uppvärmningen innebär att vattenånga från träet bubblar ut och då sugs den varma oljan in och impregnerar träet. Insidan av karmen oljades dock inte.
För att undvika hål på utsidan av karmen (som alltid är en startpunkt för röta) så används enbart invändiga stormhaspar. Skruvar till glaslisterna är rostfria för maximal hållbarhet och möjlighet att lätt skruva ut.
Nu ska de målas, också med Selder linoljefärg. Målning sker även under gångjärnen. Målningen sköter dock inte vi (även om jag har skrivit en dryg A4 om hur allt ska utföras!).
Om snickaren:
Alexandra har nu varit hos oss i drygt 1,5 år! Och vilken resa det har varit! Från att i princip aldrig har jobbat med fönster till att nästan helt själv färdigställa detta projekt över 100-tals timmar. Alexandra har skött allting från att välja virke till perfekt applicering av grundoljan på färdig produkt. Att snickrandet var tight visste jag redan, men nu är det dessutom kompletterat med en starkt utökad kunskap om fönstertillverkning.
Precis som för oss andra möbelsnickare som fuskar med fönster ibland så har det inte alltid varit så lätt att anpassa sig. Ett fönster är ett bruksföremål och en del av en byggnad, med åtminstone delvis andra krav än en möbel. Kvalitén i snickeriet skall givetvis vara där men kraven på finish är (med rätta) inte lika höga. Det är något vi alla har svårt att anpassa oss till, det blir lätt för mycket sicklande, putsande och fixande. Men Alexandra kämpade tappert på och levererade fantastiskt fina fönster både till funktion, hållbarhet och utseende. Det gjorde hon genom lika delar skicklighet som snickare, ödmjukhet, flitighet och kanske framförallt ett glödande ansvar för vad hon gjorde – ingenting kan ersätta ett sådant engagemang!.
Om filosofin:
Självklart hade detta gått fortare om jag (eller ännu hellre Lars, snickeriets fönsterguru!) hade gjort det själv. Men så är inte vår filosofi här på Sliparebacken. Vi är ett väldigt litet snickeri med väldigt skiftande arbetsuppgifter, huvudsakligen möbler och inredning, men även fönster, dörrar, trappor och specialsnickerier. Det är av stor vikt att alla har en stor bredd och djup i sina färdigheter. Därför finns det inte utrymme för någon att i längden bara snickra ”enkla” saker eller vara hantlangare – vi måste alla träna på nästan allting! Dessutom måste jag erkänna att jag njuter rejält av att se hur Alexandra, Jesper och alla våra praktikanter utvecklas och kan mer, ibland tydligt synbart dag för dag!
Lämna ett svar